Tvättbjörnar ljuger

I går såg jag på seriestarten av "Lie to me" i TV4, och jag blev riktigt förvånad över att det var så bra.

Tänk dig en deckare, med lite humor, mycket snyggt filmat, en mystisk huvudperson och lite allsmäktig-känlsa på det, då har du serien. Den verkar otroligt bra, och även skådespelarna gör riktigt bra insatser, vilket inte brukar vara den stora dealen när det gäller vanliga deckare.

Riktigt nöjd blev jag i alla fall!

Pluggade inte någonting i går, och vet du hur skönt det va? Jag har inte haft det så på flera veckor, oh gosh vad det var skönt.

Men i dag är jag tillbaka på ruta ett och stress-pluggar inför en redovisning i morgon.

Skulle byta profilbild på bloggen (beskrivningen är också ändrad, btw) och hittade inga bra bilder på datorn. Jag tittade lite efter vilken färg jag ville ha i bilden, och kände för röd.

Poff, och jag var inne på google och googlade efter "red pictures", och då kommer den, the red panda. Den är ju jättesöt, och poof blev den mitt nya favoritdjur bortsett från hunden. Problemet var ju att jag inte visste vad det var för djur, så jag googlade tvättbjörn men insåg att det inte fanns några röda tvättbjörnar, men efter lite wikipedia fick jag reda på att den hette kattbjörn på svenska. Det är även denna varelse som pryder Mozzila Firefox (Firefox är ett annat namn den går under) ikon.

Men visst är den söt?

Smakar på ett regn

Ja, skolan tar lite (läs: all) av min tid och jag börjar inse att vara arbetslös inte är så pjåkigt, tänk vad mycket fritid ändå.

Jag har i dag insett att Per Gessle är helt felbedömd, han är ändå riktigt bra. Jag har kommit på det enda lilla problemet: jag gillar absolut inte melodierna, inte alls. Men texterna är så sköna och hans röst är ändå helt okej.
Kom med protester, jag lyssnar inte. Öronen är fyllda av Honey Honey och Gessle i dag mellan varven av pluggande och fefo.

http://www.youtube.com/watch?v=x1A92rfEtcg&NR=1

Var på fotomässan i går och hade det skoj som få. Överanalyserade bilder med Ida och jag och Annika fick gratis utskrifter och Nikon-nyckelband. Status på hög nivå. GO NIKON!

Ja. Hej då.

Äntligen!

Äntligen är Hemkunskapsarbetet färdigt, ÄNTLIGEN! Kom hem från skidresan i söndags, och vad tror ni jag måste göra när jag kommer hem? Har suttit med ett Hemkunskapsarbete varje dag sedan jag kom hem, så jag har knappt kunnat vara inne på internet någonting. Uppdaterade bilddagböcker har vart uppe i 60 i en och halv vecka, det säger ganska mycket.
Skidsemestern var helt okej, det enda negativa var väl att man inte kunde vara hemma, vila upp sig och träffa kompisar, men man får inte allt här i livet. Bästa dagen var helt klart sista dagen då jag var i liften när de öppnade klockan 9 för att få några åk innan vi åkte hem. Ingen hade åkt i backen innan, den var nypistad, solen sken, ingen blåst och lite småflingor som glittrade i luften. Helt underbart att kunna släppa alla gränser och bara flyga ner för backen på det perfekta underlaget utan irritationsmoment så som små barn som åker störtlop framför en.
Fick sett Mamma Mia för första gången på vägen hem i bilen. Tycker väl att den var bra gjord, men att ploten kunde ha utvecklats mer. Det var inte många stora händelser heller, utan väldigt mycket mellanspel mellan låtarna. Resultatet av Mamma Mia blev i alla fall att jag har lyssnat sönder film-versonen av "Honey Honey". Och ja, den är bra, vad du än säger. Har nu ätit pannkakor, och i morgon är det fredag. Kan det bli bättre?
Ciao!

Pathetic

Förra inlägget hade ett dold undermening, att få 200 besökare till 16 februari. Lite uppmärksamhets-kris, jag vet, och tji fick jag, verkligen. Jag kollade och kolade på min profil väldigt ofta, och där hade jag fått ännu en besökare.... osv. I går kollade jag. 209 stod det. Åh, vad bra, tänkte jag. Fem minuter senare tittar jag igen, 210. Blir ännu mer glad. 211. 212. Börjar inte det här bli lite skumt? Jag hinner komma upp till 217 innan jag inser att det är jag som höjer siffran eftersom den räknar med då jag tittar på bloggen. Snacka om att jag kände mig dum.

Hade nationella i veckan, även det sprack lite. Jag glömde att skriva rubrik, efter att jag suttit i tre timmar. Jag kan fåb underkänt för det. För en enda liten rubrik. Det här är RIKTIGT patetiskt.

Sandra håller redan på att planera inför musikalen Bat Boy som går på Uderjorden, Gamlestan i Göteborg. Jag är sjukt pepp eftersom det är Linda Holmgren som sätter upp den, hon var nu senast i november med i den svenska uppsättningen av Avenue Q. Och storyn verkar helskön! (Bilden är en text från deras hemsida)

Drar till fjällen i morgon, kameran hänger med och det blir massa fimtittande och läsande i bilen. Mysfaktorn kommer vara riktigt hög denna veckan.

Problemet är väl bara att jag inte kommer att ha något internet på en vecka, och att jag när jag väl kommer hem måste sätta igång med hemkunskapen på direkten för att få mer än G. Jag vill inte ha G, så jag kommer behöva stressa som jag vet inte vad. Så bloggen kommer förbli ouppdaterad, men vi hörs snart igen.

P.S. Har även breddat hela sidan, men framförallt texten, så nu ser den inte ut som en vanlig blogger-blogg och jag kan skriva mer utan att inlägget blir flera meter långt. Tack till Ellen för hjälpen!

And here comes the foolish guy!

Ja, hur lyckas man egentligen?

Jag har letat efter en väska i några veckor nu, och tillslut så gav jag upp så jag hade tänkt att designa den själv och beställa den här. Sagt och gjort, men jag ville ju så gärna ha Londons tunnelbanesystem. En kompis sa att jag kunde ta någon av mina egna bilder, men jag blev så fäst vid tanken på att gå runt med tunnelbanesystemet på väskan at jag knappt lyssnade på annat. Sen kom det lilla problemet:

"Vi tar inte emot vissa tryck p g a att de kan bli dåligt tryckta" (nej, det var inte ordagrant, men ungefär så stod det)

Tack, tack och tack. Jag fick tänka om. Skulle jag ha storbrittaniens flagga? Nej. Skulle jag ha kinesiska tecken för Drake och Frihet? Nej. Men nu är jag riktigt nöjd med den. I lördags beställde jag den. Det lilla problemet som jag kommer på fem minuter efter beställning är att man säger "Beware of Kangaroos" och inte "Beware for Kangaroos". Jippi, jag har en väska med ett grammatiskt fel på, supercharmigt eller inte. Lördagens misslyckande alltså. Så jag fick gå in och avbeställa den och göra en ny, men nu är den riktigt fin, bild finns vid sidan om här.

Gårdagens misslyckande var att jag gick på is och det brast så hela fötterna blev våta, men jag tyckte ändå det var lite småmysigt. Ännu en sak avprickad på vinter listan liksom.

Nu börjar min sovmorgon dra mot sitt slut, och jag ska hinna läsa någon minut innan jag hoppar in i duschen (och man känner sig väldigt nyttig när man utnyttjat sovmorgonen till något istället för att sova, men jag föredrar att sova faktiskt).

Försök att ha en bra dag och le mycket!

Summan av kardemumman!

Nej, jag tycker att uttrycket är lite klyschigt, men kardemumma gillar jag och inlägget kommer bara vara lite strunt, inget direkt ämne.

Vickan och Sandra har kommit hem från London, och när jag tittar i bokhyllan bland några reseguider och billiga flyg till London och Paris så får man bara lust att länsa kontot på alla pengar man har och bara dra i väg. Men jag skulle aldrig göra det, för jag skulle tycka det var ensamt och lägnta efter någon att umgås med. Skit, så gick det med det.

Gymnasievalet är nu färdigt, ingenting kan ändras. NTI som första, International It College of Sweden som andra och Mimers som tredje. Hoppas verkligen att jag kommer in på NTI, det är lång väg till International, men jag tar mycket hellre det än mimers.

Nu är det 85 dagar kvar, ja 85 DAGAR! 85 dagar kvar av min skoltid i grundskolan, i ytterby, med min klass. För det mesta ska det bli skönt, men jag kommer nog att sakna några, samtidigt som att jag vill ändå inte gå på mimers för att kunna träffa dem. Det känns som om jag vill gå vidare i livet. (hej djupt)

Jag bara slukas mer och mer av min bok. Låt den rätte komma in är ett underverk. Tack för att du läste. Om du ens orkade läsa. För jag förstår om du inte orkade. Och nu ska jag inte dra ut på det mer.

Säkert?

I går gick bonde söker fru på 4an, så jag bestämde mig att jag kunde se på Ghost Whisperer (fick två boxar i julklapp!) och sagt och gjort. Mitt i avsnittet så är det någon som har det här otroligt underbara citatet:

"Vad har livet för mening utan några risker?"

Just det citatet är så bra, det är det som får mig att inte vilja sjukanmäla mig i morgon till skridskodagen, uthärda en skidvecka och se fram emot det positiva i vår. För hur roligt hade livet vart om det vart en dans på rosor? Att allt bara gick som man ville. Det är motgångarna som gör oss starkare. Jag menar, om jag inte ställer mig på Isen i morgon kommer jag aldrig fp reda på vad som hade hänt om jag gjort det.
Man kan inte undvika alla jobbiga saker i livet, så varför inte göra det bästa av det man kan?

Känner mig lite smålöjlig som sitter här och lyssnar på Per Gessles låt Födelsedag, men jag gick i Göteborg i lördags med några vänner, och kände verkligen att jag ville lyssna på den när vi gick där i regnet. Det glömdes bort, men nu har jag äntligen lyssnat på den igen. Den är inte lika bra som jag kommer i håg, men lite sådär små-charmig är den ändå.

GRATTIS

Malin fyller 16 och Annika fyller 18 idag.

Hoppas ni får en bra dag och njuter av att ni är ett helt år äldre. Kram

Harry, A History by Melissa Anelli

Fick tipset att läsa den av Vickan, men var snål och väntade så att jag kunde få den i julklapp. På juldagen började läsningen.
Att man kan skriva en så underbar bok, samtidigt som att den är både litterär och faktabok, som även bygger på en annan persons verk, ens egna upplevelser och nya vänner under loppet av 7 år. Att få möta Joanne Rowling och intervjua henne två gånger, att dagligen rapportera nyheter inom fandomen, att ha varit en del av de få personer som faktiskt byggde upp fandomen. Det är stort. Hon är mäktig. Melissa Anelli är verkligen en person att beundra. I dag tog den slut, boken. Man har verkligen följt Melissa ifrån att hon började på College och läste sin första Harry Potter-bok, när hon blev anställd på Leaky (http://www.the-leaky-cauldron.org/), när hon gick på sitt första konvent, när hon träffade Jo och många andra saker. Jag vet verkligen inte hur jag ska beskriva känslan som jag hade genom hela boken. Det var som att resa tillbaka i tiden och återuppleva när allting började, fast nu från en annan persons synvinkel och med massor av intressant bakgrundsfakta jag aldrig fick tag på. Det kändes som en reinkarnation, som en återfödelse inom fandomen.
(OCH FATTAR DU, HON HAR BESÖKT INSPELNINGSPLATSEN!)
Man får veta mycket om personer som annars stått i skym undan, såsom Arthur A. Levine, som köpte de amerikanska rättigheterna för Harry Potter, som jobbar på Scholastic. Han var bland annat en av de sju som fick en handskriven "The Tales of Beedle the Bard" och har varit väldigt involverad i fandomen. Visste du att Jo's sekreterare heter Fiddy Henderson? (Ja, man fick reda på mycket om många personer, men inget så intressant att jag tänker skriva mer här). Även uppkomsten av Wizard Rock nämns, bl a hur det legendariska bandet Harry and the Potters kom till, hur Wizard Rock influerades av band när MySpace startades och insider-tankar från Melissa när hon turnerade med nämnda band.
De bästa händelserna i boken är:

4. Förlovningen - Någonstans på en vingård i Virginia vandrar Meg Morrison och hennes pojkvän Devin. Han ska visa henne stället där han läste ut Deathly Hallows. Hon tyckte att stället var perfekt, och han säger: "Then let's make it doubly perfect" och därefter friar han till henne.

3. Nedräkning HPDH - Hur hon i ett helt kapitel berättar hur det var de sista 36 timmarna av ovisshet innan Deathly Hallows släpptes, hur hon och hennes vänner alla läste i kapp i en stuga och delar ur andra personers tillvaro, såsom när Jo signerade och läste sin bok.

2. The Interview - När hon berättar om sina två intervjuer med Rowling, båda hemma i den storslagna författarinnans hem, varav den första var med Emerson Spartz från Mugglenet.com. Hur man får reda på saker, hur kul de hade det och att de alltid gick Off Topic. Men en sak undrar jag fortfarande, var Dumbledore oskuld?
1. Good Night - När Joanne Rowling äntligen har skrivit klart Philosopher's Stone, så tittar hon ut genom fönstret innan hon ska lägga sig. Hon ser en gråstrimmig katt sitta på trädgårdsmuren. "Good Night, Professor McGonagall" she said.

En sak stod hela tiden klart för mig när jag läste boken, sida för sida, att Harry Potter har inte, och kommer aldrig att dö ut.
Skål för Harry Potter - Pojken som Överlevde! - s. 29, Harry Potter och De Vises Sten

En fin liten historia som har hittats i både GP och Sydsvenskan

"Ett ungt kärlekspar, 6 och 7 år gamla rymde ifrån tyska Hannover på nyårsdagen, med siktet på att ta sig till värmen och solen i Afrika för att gifta sig, rapporterar polisen. De tog även med sig flickans femåriga lillasyster som vittne. Idén till den romantiska resan dök upp på den gemensamma nyårsfesten. I gryningen när föräldrarna sov, gav det sig iväg med nödvändigheter som solglasögon, badkläder, en luftmadrass, sommarkläder och proviant i packningen. De gick en kilometer till närmaste hållplats, där de tog spårvagnen ner till centralstationen. Men när de väntade på tåget till flygplatsen lade en vakt märke till sällskapet och kontaktade polisen. Två polismän lyckades övertyga kärleksparet om att det skulle bli svårt att ta sig till Afrika utan biljetter och pengar. Som tröst fick det en gratis rundtur på polisstationen innan de hämtades av sina föräldrar."

Och ja, den egentliga mening med inlägget, som jag hoppas inte var alltför uppenbar, var att gratulera den populära trolldrycks-läraren Severus Snape som i dag skulle ha fyllt 50 år. (Observera att det inte är Alan Rickman, som spelar Severus, utan Snape själv.)

How many S do you have in suspicious?

Bloggen har inte vart så aktiv på senaste tiden, men sen 19:40 i går har jag hittat en massa saker jag känner att jag vill eller måste eller vad man nu ska kalla det, ta upp. Allt jag vill just nu börjar på S. S, jag vill!

Sluta kriga

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article4125324.ab

Jag vet inte så mycket om det hela, eftersom jag inte orkat uppdatera mig på några dar. Har hört brottstycken från TV om att det vart oroligt i Gaza, men inget mer. Att sen mötas av det här var ganska förfärligt. Jag har läst på mig lite (http://sv.wikipedia.org/wiki/Hamas) men jag fattar inte allting. Jag tycker bara det är så fel att så många människors liv ska gå till spillo för att de ska komma åt Hamas. Varför ska det var så här? Att flera personer som kämpar för att hålla sig kvar i livet dör för att de med makten har fattat fel beslut eller är så maktgalna att de inte längre tänker på folk som tjänar mindre än en miljon/år. De som har pengar eller talets gåva (ofta hänger det sista ihop med det första) är de som bestämmer. Men de som bor ib Gaza, vad ska dom säga? Dom kan inte säga någonting, INGENTING!

Stockholm, Lund. Allt förstört av SJ.

SJ, Statens Järnvägar, all världens ondska, noll koll.... Kärt barn har många namn. Även de okära barnen har många namn i vissa sammanhang. Att först pensionererna bokar upp helgerna i januari då man åker för 25:-, så att jag inte kan åka till Stockholm (Hur många gånger har ni hört det här egentligen? Men jag gillar att klaga. Stå ut med det.), men kan de då inte sätta in lite extra biljetter? Nu kan jag inte åka för att de som fanns var så att man kom hem i morgon, men jag börjar skolan i morgon. Sjukt irriterande. I våras åkte Ella till Karlstad som ungdom och jag som barn och tvärtom hem. I somras åkte Vickan som ungdom båda vägarna och jag som barn. Visst, allt låter helt okej än så länge. Nu kommer det. . Nu säger SJ's hemsida till mig och Max att man inte längre kan göra så, att man måste åka med en vuxen. Någon måste vara vuxen eller betala vuxenpris i sällskapet. Hör ni hur sjukt det låter? Funderar seriöst på att ringa dem snart.

Sweeney Todd i Gbg

Jag vill så gärna ha allt tillbaka. Sitta inne på operan och se Paul Spicer trumma på sina trummor innan James Edwards kommer ut i sin gröna kostym och pratar italiensk brytning. Såg filmen för första gåegn för några dagar sen, och det gjorde inte det hela bättre. Har i alla fall påbörjat mitt månadslöfte (Prins Hannes på fefo kom på den smarta idén att ha månadslöften i stället för nyårslöften. De här är enklare att hålla.)som innebär att lära mig "The Ballad of Sweeney Todd" och det går rätt så bra.

Sightseeing i London

Snart sitter två av mibna bästa vänner på ett plan till London. De ska vara där i en vecka och gå på fem musikaler, besöka Harrods, Leicester Square, ta tunnelbanan, besöka Kings Cross (Här skulle jag kunna klaga i en hel timme över varför jag vill till KC, men det skonar jag er i från) och ha allmänt skoj i London.

Semester

Ja, eftersom jag inte har något att se fram emot den närmaste tiden, så börjar jag fundera på hur jag ska få i hop pengar till London och USA. Och man blir ju absolut inte mindre pepp när man vet att om ungefär ett år öppnar Tema parken i Orlando. At gå runt i slottet, fängelsehålorna, stora salen, Dumbledores kontor, Tre kvastar, GodisBaronen.... Jag vill dit! NU!

Kram på er.

00-or spelar fotboll

Vickan har folk i frölunda och tittar på Disney, Malin har också mysigt folk som myser med härlig middag. Till och med min faster frågade om jag ville fira med henne. Vart tror du att jag är nu? Just det, med föräldrarna.

2009, -09, tjugohundranio, tvåtusennio.... När man ska skriva datum så skriver man 08 ända in till slutet av juni. Ja, nu är det nytt år, IGEN.

Men åren går. Det är inte alls längesedan det var 1999/2000 och man sprang runt och lekte och väntade på att klockan skulle slå tolv och att man sen någon timme efteråt somnade av trötthet. Okej, det är längesedan. Det är nio år sen, NIO år sen. Jag var sju, SJU. Ja, tiden går fort, för fort vill jag inte säga för jag vill att tiden ska gå fort, men hur roligt är det att stå där när man är 55+ och fortfarande mentalt vara kvar vid 20?

När man var liten tyckte man att en timme var lång tid. I dag tycker man att en vecka går snabbt. Det är såna kontraster, och det är jag glad för. För tänk om man drogs in helt i det stressande samhäll vi lever i och inte låter barn vara barn? Det skulle vara jordens undergång, att intte låta dagens barn få uppleva lyxen som vi hade när vi var små (och oj, jag låter verkligen som om jag tror att jag inte är barn längre, och det ska du veta, att jag absolut inte tror. Hur skulle jag annars kunna längta så in enormt efter 18-årsdagen?).

Så fort man pratar om tid kommer Vickan med den gången hon gick förbi fotbollsplanen och fick se 00-or spela fotboll. Ja, hör ni hur sjukt det låter? 2000, då gick jag i förskolan. Okej, visst att det låter rimligt när man tänker på det? Men i mina ögon är mina småkusiner fortfarande 1 och 3, fastän de nu är 3 och 5. Det känns inte som om det var två år sen jag började sjuan, och det känns absolut inte som om det bara var ett år sen jag träffade några helt otroliga personer. 7 januari, nästan exakt ett år sen.

I simply ran. But my feet felt like lead. Time slowed down around me, like the world was turning to Jell-O. I'd had this feeling once before, and I knew it was the power of Kronos. His presence was so strong it could bend time itself. - Thoughts of Percy Jackson, The Battle of the Labarynth.

Det kanske så här tiden känns för ett barn, ett barn som ännu inte har kommit in i/börjat lida av samhället totala och oändliga stress. Eller så är det här bara en mardrömslik bild för stressnarkomaner.

(Och om det är som det ska så ska 2009-layouten vara uppe nu)

The Chistmas Eve - A Holey Event

Innan jag börjar köra i gång med allt snack om julen, så måste jag säga att Christmas Eve är en väldigt skön karaktär i Avenue Q. Hon var riktigt bra i Skövde, men kan tänka mig att Londons motsvarighet är lite vassare.

Julen är högtiden då man ska glädjas, ge uppskattning till varandra och leva i frid, men många gör inte det. Det finns folk som Ebenizer Scrooge som är svinrika, men sitter ensam på julafton, eller att ens föräldrar missbrukar och slår dem. Julen ska vara en högtid att längta efter, men många önskar bara att den snart ska vara över.

När man är liten innebär julen att släkten samlas, att tomten kommer och att man får det man skrivit på önskelistan, men hur blir det när man är äldre?

December är en av våra längsta månader, men ändå känns den så kort. Föräldrar springer den 23:e för att köpa julklappar åt sina barn och innan julafton ska man ha hunnit slänga julkort på brevlådan, sett barnets lucia-uppträdande i skolan, klä granen, julpynta, ljus i träden, glöggfest hos grannen.... Julen är en stressad högtid, men alla känner att det varit värt det när man sitter i soffan brevid nära och kära och väntar på att Kalle Anka ska börja så att man sedan kan äta julbord och få klappar av pappa utklädd i en röd morgonrock och lösskägg.

Som liten så blev jag varje jul julsjuk (är så peppad inför julen att jag får feber lagom till julafton) eller i alla fall så peppad att föräldrarna mina fick säga åt mig att lugna ner mig när jag sprang genom huset och sjöng julsånger. I år har inte ens en minsta julstämning infunnit sig än. Visst att jag fått lite små glimtar och att julen är mysig, men inte den där riktiga känslan. Beror det på att jag äntligen har insett att ge julklappar är minst lika kul och att jag faktiskt tagit större ansvar. Sen att julen varit sen i detta huset och att de jobbat hela tiden och att jag inte vart på någon julfest kan också var felet. Eller felet, är det fel att inte ha julkänslor?

Många säger att julen är överskattad. Visst, det är den ibland, men lev med det och du upptäcker hur mysigt det är under allt det överskattade. Ät din chokladkalender och frossa i pepparkakor, julen kommer bara en gång om året tack och lov!

2011 är världen inte längre säker

Har precis kollat igenom gamla kort, och oj vad mycket minnen det väcker. Caféet i Puerto Mógan på Gran Canaria, bygatan i Budapest där stora delar av släkten kommer ifrån, Promenaden i Central Park i New York, Big Ben i London....
Resa är verkligen min grej, och inte ska det vara Alperna eller sälen, en storstad eller en semesterort för min del i ett varmt/helt lagom varmt intressant land. Om det inte hade vart för min ålder och för att jag inte har någon lön, så hade jag rymt härifrån med en kompis till London, Budapest eller Stockholm på direkten, utan att tveka en sekund.
Jag förstår verkligen inte dem som bor på samma ort och lever ett svensson-liv i hela sitt liv, hur står de ut? staden man bor i ska vara så stor att du kan gå och vara anonym på stan, men så liten att du även kan träffa folk då och då. Inte som min lilla småstad där man går in på Maxi och efter fem minuter har man sprungit på ett flertal personer man troligtvis inte vill prata med.
Bo utomlands ett tag är något som lockar mig, men jag tror inte att jag kommer överge Sverige för gott. Även om Sverige kan vara tråkigt, så har det ändå sin lilla charm. Men några månader/år utomlands är absolut inget jag säger nej till.
2011 i maj smäller det! Jag blir 18 och världen blir mitt hem. Om jag har tur och fortfarande vill kanske jag kommer vara i London redan samma månad för att se premiären av sista Harry Potter-filmen.
Spanien och Barcelona eller Madrid är något som lockar mig. Ännu har jag bara varit på Gran Canaria och Mallorca, alltså ännu inte fastlandet, men efter vad jag sett i Las Palmas är spanien något som är intressant. Athen ska absolut inte glömmas, då jag ska utforska den grekiska mytologin mer och om jag har tur även besöka floden styx som min mamma redan gjort. Av henne har jag fått lite flodvatten från styx i en flaska.
Japan lockar mer än Kina, men muren funkar bra det med. Efter att ha träffat en arbetskompis till mamma från Japan och hans fru blev längtan bara större och med lite tur kanske jag läser japanska i gymnasiet.
Irland, Nya Zeeland, Australien, Syd Afrika, Peru, Canada, Thailand, Borneo, Rumänien, Finland, Ryssland och några fler länder är även något jag gärna skulle resa till. Ingen vet vad som händer, tiden går och vi får se.

Julkalenderns djupa sanningar

Titeln låter jättelöjlig och flummig på samma gång, men efter att ha sett i kapp 4 avsnitt så märker man verkligen det dolda budskapet och de små detaljerna i årets julkalender, och det är det som inlägget ska handla om i dag.

Till att börja med, eftersom jag verkligen vill lära mig latin, så översatte tyda.se Gallus gallus (sekt i kalendern med hönstema som vill utrota tomten) till "Röd djungelhöna". Djungelhöna?! Vad i hela himlen är det? Finns det ens något som heter det? I kalendern har det översatts till höna, vilket i och för sig är helt okej, men det hade vart så skönt om de hade hetat Röd djungelhöna.

Sen att det finns lite såna där saker som är helt omöjliga är lite skoj; så som leksaks-maskinen, de konstiga rullatorerna, alla Reenés uppfinningar och massa där till. Men att det inte har ändrat registreringsnumret på bilarna till något roligt är något som stör mig enormt, och jag vet inte varför.

Men att kalendern har en sån underton av sarkasm i handlingen är så sjukt roligt. Att den onde ledaren för sekten (de visar stort att sekter är farliga och skumma, en sak som faktiskt pågår i världen) som försöker utplåna tomten är på något vis lik en Leif GW Persson-gubbe (han är ungefär som en i Leifs vänskapskrets-personlighet, om du förstår vad jag menar) och att det är en gubbe med hög position som på sätt och vis störtar samhället (det har vart ett flertal anställda som har rånat sina firmor på massvis med pengar de senaste åren). Att de spräcker myten om att tomten bor med nissar och tomtemor på nordpolen är också fascinerande, i serien bor han på en avskild våning med andra högtider. Att staden är helt vit och opersonlig med sina löjliga affärsskyltar är också ett sätt för SVT att visa att så ghär kan städer se ut om 40 år, om vi ska fortsätta att utveckla tekniken som vi gör. Att alla personer i staden stressar omkring är från SVT en sak för att göra allt verklighetstroget.

Jag har inte hittat några likheter till dagens lågkonjuktur, men det kommer kanske snart. Inlägget blev rrigt, men jag kände för att skriva av mig när jag satt och skrattade åt alla undermeningar i julkalendern.

Hoppas att ni alla får ett bra jullov, när detta inlägg publiceras sitter jag nog på en buss på väg n till stan för att träffa mina vänner och gå på liseberg med släkten. Vem vet, kanske blir det ett intressant julaftonsinlägg?

21:00

07:00, 08:45, 14:30, 19:15, 20:00, 20:30, 20:45, 20:55..... 21:00, Göteborg, Bergakungen sal 2, rad 10, plats 277. Twilight

Efter mycket väntan kom den, filmen som alla väntat på sen de för första gången satte sig ner och fastnade med boken i sina händer och aldrig ville sluta. När man låg i en skånsk villa med två vänner och sträckläste fjärde boken, och man bara ville ha mer. Det var tider det.

Första största reaktionen var att Angela och Eric var japaner/kineser, mycket förvånande, men väldigt bra enligt mig.

Filmen startar upp med att Bella flyttar ifrån Phoenix till Forks, som de verkligen har fångat som den lilla regniga staden det är. Charlie känns fel i början, men ju merr han växer med sin roll, ju bättre blir han. Skolmiljöerna har fångats riktigt bra, exakt som jag tänkt mig. När hela syskonskaran Cullen går in, helt maffigt med al den publikreaktionen och musiken och hur skådespelarna reagerar och... ja, bra jobbat där.

Har nu kompisar som totalt blev förälskade i Emmets, Carlisle's och Jaspers utseenden. Nog för att jag inte är lagd åt det hållet, men jag förstår dem verkligen inte.
Emmet är bara en stor biff, han har inga bra repliker, gör inget speciellt och ser inte särskilt bra ut.
Carlisle. Alla i salongen jublade när han steg in i Bellas sjukhussal. Min första reaktion var att han hade passat perfekt för en tandkrämsreklam, vilket jag hålkler fast vid. Det har gestaltat honom riktigt bra, men han ser lite väl ung ut, men ändå helt okej.
Jasper har beskrivits så bra i böckerna att Jackson Rathbones framträdande blir dåligt, vilket det egentligen inte är.
Alice blev perfekt. Ashley Greene är som hon ska vara. Den spralliga, rappa tjej som Alice är. Visst var jag besviken när jag fick se bilder på henne i augusti, men efter besvikelsen lagt sig insåg jag att det här kan gå, och jag hade rätt.

Edwards Lullaby var det många som hade höga förväntningar på, även jag. När musiken börjar komma ut ur bions högtalare ser man många besvikna ansikten. Varför? Det var ju jättebra. Jag kan hålla med dom att det är fel att det egentligen bara är fyra toner piano och resten stråkspel/annat och att Yirumas "River flows in You" (http://www.youtube.com/watch?v=1p_ebSseEq8), men det hade inte vart rätt. Det här blöev fel, men jag tycker att de ändå gjorde det bra. Skådespelet och filmandet samt ljuset i scenen gjorde den oförglömlig. Ha eran egen åsikt, men jag kommer inte ändra min.

Jag tycker att de fått med kemin mellan Jacob/Bella, att Edward skämtar om att så fort han lmnar henne så tar vargarna henne och även andra hintar är bra gjorda. Även Billys onda blickar mot Edward är ett faktum som gör allting mer intressant.

En sak som både jag och Annika reagerade starkt på var Cullens hem. Edwads Volvo C30 kör fram och vad får vi se? Ett över hypat super modernt hem som går i benvitt och trä. Fel, fel och åter igen fel! Vi vill ha det mysiga viktorianska huset med fina knutar, inte det här!

Sämsta i filmen var väl Edward som "glittrar". Det såg ut som om de tagit fram en 5-årings pyssel-låda och kastat på honom lite glitter. Det var mer likt drakfjäll än skimmrande hud. Det var lite synd faktiskt. Det bästa mest oförberedda i filmen är naturligtvis när de dansar och hon frågar om han kan bita henne och att han skämtar till det med att han kysser henne på halsen.

Totalt filmbetyg ligger och svävar uppe bland 8,9-9,3. Totalt sett en bra film som intygade de förväntningar fansen haft. Sjukt kul kväll!

The Lamb falls in love with the Lion. A stupid Lamb and a maschoistic Lion.

Lyssnar på: The Rembrandts - I'll be there for you

Hannahs beslut om döden

Jag skulle egentligen inte skriva något i kväll, men när jag klickar in på aftonbladet och läser artikeln ändrade jag mig direkt, det här är värt att uppmärksamma.

http://www.aftonbladet.se/kropphalsa/article3740375.ab

Hon är bara 13 år, men har levt säkert mer än halva sitt liv på sjukhus. Operationen kan göra så att hon mår sämre efteråt i leukemi eller så att hon rentav dör. Hon har nu bestämt sig att säga nej till operationen och kommer snart dö, kanske redan innan jul. Det är vid sådana här tillfällen som jag vill vara läkare och utveckla vården så att ett barn inte ska behöva dö för att få tillbringa några månader hemma. Det är hemskt, sjukt och fel, men jag beundrar henne för sitt mod och jag vet sj'lv inte vad jag hade sagt om jag var i den situationen.

Men vad ska man säga som förälder? Din son/dotter har valt att dö. Okej. Vilken rätt har man sig att lägga sig i beslutet? Man vill ju barnets bästa, men vad är barnets bästa? Ska man låta det ligga på sjukhus stora delar av livet eller kanske dö under operationen eller låta det leva ett stillsamt liv någon/några månader innan det dör hemma i sin säng. Jag tror inte jag hade klarat att vara förälder i det läget. Man vet inte vad som är rätt och fel, samtidigt som man ska vara vuxen och ha en åsikt med i spelet? Eller ska man ens ha en åsikt?

Sen kommer det mest sjuka av allt, sjukhuset går och stämmer henne för att hon inte ville opereras! Jag menar, om det var en fråga om hon ville bli opererad eller inte så kan man också förvänta sig att det ska förstå att man kan svara nej och att de sedan ska acceptera det. Nej, så lätt kunde det ju inte vara. Först ska man blanda in en barnavårdsrepresentant från domstolen som ska prata med henne innan det skulle till domstolen. Som tur gick allt väl, och hon kommer få dö i frid hemma i sin egen säng.

R.I.P Hannah Jones

Arvtagarens fiender, Tag er i akt

High School Musical - A summary of a sinking ship

Okej, titeln kanske var lite väl hård, men i brist på andra alternativ som var mildare fick det bli denna titel. Som ni märkte kommer inlägget att handla om High School Musical, så ni som inte vill läsa behöver inte, jag lovar.

I dag var en dag som kan beskrivas som total katastrof (även detta var att ta i lite, men ja, det var NÄSTAN så!). Så efter att ha äntligen kommit hem så satte jag mig med mitt täcke och en bärbar dator för att muntras upp av High School Musical 2. Eftersom jag har sett tredje och sista filmen på bio så tycker jag att det nu äntligen passar sig med en resumé till serien som faktiskt har tagit slut.

Var ska man börja? Storyn har vart riktigt bra i första filmen, men i den andra så blir storyn åt sidosatt av sångerna, så de skapar en enkel story som de kan bygga på, vilket var smart men inte så fint/roligt/snyggt. Den tredje filmen kom och redan efter fem minuter förstod jag att Disney skulle göra pladask med den förfärliga storyn. Budskapet var fint, men resten av STORYN (jag upprepar det ordet för att ni ska förstå att jag menar storyn, för jag tycker att många andra delar var bra, vilket jag kommer till längre ner.) var bortkastade pengar från Disney.

I andra filmen var sångnumren ungefär som schlagerdängor, dåliga men lätta att sjunga med i. Där kommer faktiskt den tredje filmen och överträffar de båda andra. Det var inga coola sångtekniker eller mycket flashigt, men sångerna var välskrivna och man märkte deras passion. I första filmen var sport/sång-numret Get'cha Head In The Game, vilket blev sisådär, men passade ändå in och funkade bra. I Don't Dance är numret i från film två där de lyckas med dansen/spelet fantastiskt, men mimningen är väldigt dålig, men det övervägs av att låten faktiskt är riktigt bra. Och så kommer nummer tre. Vad händer? Jo, efter ungefär en vers så ställer sig Gabriella upp och sjunger till Troy, vilket förstör hela låten. Jag lyssnade inte ens på resten av låten, jag var så chockad av att de kunde förstöra allt bara så. Skandal rent ut sagt.

I den tredje filmen nämns Framtiden väldigt mycket, kanske lite för mycket? Jag vet inte, men efter att ha sett den andra filmen igen inser jag att de har nästan samma budskap om framtiden, fast väldigt diskret (och vet du hur jobbigt det är att prata om framtiden? Gymnasieval i februari säger jag bara. *suck*). Jag tycker att det är fel. Visst att man måste rikta blicken framåt, men det känns som om Disney försöker rikta bort fokus från filmen när de börjar prata om Framtiden.

Under hela andra filmen så märkte jag en massa hintar mellan Gabriella/Ryan, vilket jag märkt innan. Jag tycker att det är fel, med tanke på att i den tredje filmen blir det något mellan Kelsi och Ryan, vilket jag bara uppmärksammade en gång i andra filmen, och det efter att jag sett tredje. Märkte också att hatet från Sharpay (och vad jag älskar hennes roll! Elak Diva Nr. 1!) mot Kelsi har svalnat genom filmernas gång, vilket jag tycker är bra, men att de kunde utvecklat det på ett annat sätt.

Sista stycket blir tillägnat Ryan. När vi sitter där på bion berättar Vickan att hon tycker att han är bäst. Och ja, det är han. Tänk dig att behöva vara Nr. 2 i hela ditt liv. Hans charm och teateranda gör allt perfekt. Att han också får priset av sin syster i andra filmen och sedan överglänser sin syster i uttagningen till College i tredje gör honom bara bättre.

Jag känner att nu har jag fått skriva av mig, och jag vet att nästan ingen kommer gilla det, men shit the same. Om det blir så här mycket analys på detta, tänk hur det blir på Twilight! Ett vardagligt inlägg kommer komma snart för er som inte står ut med detta.

Arvtagarens fiender, Tag er i akt

I have a fateful question on my mind...

När man har ett prov om två veckor (som man egentligen inte alls borde tänka på under höstlovet, men i brist av händelser flyger tankarna i väg) som handlar om hinduismen så började jag fundera lite på det där med Ödet igen. Och nu undrar du hur jag kan göra en koppling mellan hinduismen och Ödet? Hinduismen har tankarna om karma, alltså summan av dina handlingar avgör i vilken gestalt du kommer återfödas i under din reinkarnation, på-nytt-födelse. Och jag menar, Ödet är ju nästan samma sak. Eller?

Finns Ödet?

Vad är Ödet egentligen? Finns Ödet eller är det bara något som man kokat ihop för att göra legenderna mer sammanhängande? Har de någonsin funnits någon som har trott på Ödet? Jag kan inte alla svaren, för det finns egentligen (och jag märker att jag just nu överanvänder det ordet, förlåt) inga svar, men här kommer mina tankar om det.
Ödet har ingen kropp och förkroppsligas aldrig, det bara finns där. Jag tror att vi själva kan välja vilka val vi vill, men att vissa händelser, som att vi träffar vissa personer, är en nyck från Ödet och inte bara slumpen som alla säger.

Men om allt är förutbestämt, vad betyder då våra val? Måste vi lära oss att acceptera våra öden?
- Eragon

Svaret på frågan är nej. Ödet styr, men människan har större makt. Js, som att människan kan äta hur många äpplen den vill, men ödet kontrollräknar hur många äpllen människan äter, om man ska ta det i sann gammal matte-anda från lågstadiet.

Jag var jättepepp på att skriva om det här när jag började, men är det inte lika mycket nu. Innan jag avslutar så undrar jag: Tror du på Ödet eller är våra liv bara summan av våra handlingar?

Kolla in på wikipedia, http://sv.wikipedia.org/wiki/%C3%96det

Arvtagarens fiender, Tag er i akt

NTI - My future life or The second chance?

Ja, när man går i slutat av nian så närmar sig gymnasiet. Frågorna om vad man vill bli, vad man gillar, om lärarna gillar rosa ballerinor, vilken linje, om skolan innan vart utsatt för jordbävningar och vilken skola man ska gå på.
I just denna sits befinner jag mig i nu. Jag är mellan två världar, två delar av mitt liv. Den som jag inte gillar och den som jag kommer att gilla.

Så idag var det dags, i dag knallade jag och Malin in oss med föräldrar på Nordens Tekniska Instituts Medieprogram med inriktning Media (jag försöker inte alls att dra ut på orden, men för er som blir förvirrade av lång text pratar jag om NTI gymnasiets MP som ligger på Södra Hamngatan 17, några meter från brunnsparken, centralt och gamla fina banklokaler, passar mig). (Som jag skrev i förra parantesen, men som är värt att upprepa, är att det har vart gamla banklokaler innan det renoverades till skola, så det är mysigt med både moderna och gamla delar. Mycket mysigt!)

Visst, gymnasievalet är inte förän 1 februari, men ändå. Jag ska bestämma en del av mitt liv nu, och man kan inte springa runt och vela hela tiden. Jag har alltid haft svårt för att välja, jag vill alltid ha båda, vilket slutade med gråt eller två klubbor när jag var liten.
Men det går inte att göra så nu, man måste välja, vilket är väldigt svårt. För svårt rent ut sagt.

I går körde jag och tre kompisar i gång ett bullbak som skulle skänka pengar till handikappade barn i Indien. Efter 160 bullar, mycket oenigheter, brist på ingredienser, älgkött i köket (Ja, kompis föräldrar skulle dela upp lite älgkött i köket samtidigt, och vi hade lovat våra vegetariska vänner vegetariska bullar, som tur blev det det. Men mitt skämt blev uppskattat: Ska vi göra Köttbullar? ) och efter fyra timmar och fyra satser stod vi där med 650 kr i handen. Detta skulle vi egentligen gjort i morgon, så i morgon är jag helt ledig. Dagen kommer tillbringas med träning, film och bok. Och sedan på kvällen blir det Musikklassens konsert!

Förlåt för att uppdateringen har kommit sent, det här ska aldrig hända igen. Men jag skyller på skrivkramp och för lite tid, vilket är dåliga ursäkter. Så nu Vickan, nu är bloggen uppdaterad!

Musikalen Mary Poppins sågs också i helgen på Göteborgs
Operan. Mycket trevligt, först fick vi VIP-biljetter till genrep på fredagen och sedan var det premiären på lördagen. Det var otroligt mäktigt, samtidigt som jag upptäckt att paraplyet mitt har kommit närmare hjärtat och att "Superkaffiryteflanisötomaxigrafisk" är ett väldigt fint ord. Mer om detta kommer komma i ett inlägg då jag recenserar den.

P.S. Någon som vill gå på Låt den rätte komma in som kommer på bio på fredag? (Alltså inte på fredag, någon annan dag.)

Arvtagarens fiender, Tag er i akt