Slutet är nära och snart kommer man mötas av orden...

It all ends.

Det är det här, eller rättare sagt hon, som får mig att vilja göra något storslaget!

Girl, you're amazing just like you are

Gick till skåpet, stannade upp och insåg vart jag var. I skolan.
Läste igenom bloggen i fredags natt i brist på annat och insåg att det har hänt så otroligt mycket sedan dess. Sedan Augusti 2008. Jag har förändrats, min omgivning har förändrats. Men när jag gick till skåpet i skolan idag så stannade jag i en sekund att det jag hade såmn ångest över för något år sedan, gymnasiet, nu var en glädjande del av min vardag. Allt ser ljust ut och det går framår nu. Pizzabullar nästa vecka och en ny vän funnen idag, kanske. Men jag saknar dig lite.

Kollade efter biljetter till New York i går kväll.
Drömde om att jag bokade biljetterna i natt.
Billiga var de också.

Nya horisonter att segla mot

Ja, jag undrar om det ens är någon kvar som bevakar denna lilla bortglömda och oaktiva blogg. Jag har väl någonstans insett att jag inte är i en fas av mitt liv där jag älskar att fläka ut mig och mitt liv öppet på nätet, på både gott och ont.
Har i alla fall startat i gång ett projekt och jag är så himla pepp på det och jag kan inte säga något, men om det går igenom, om det lyckas, så kommer jag att vara överlycklig och mer därtill. Det ligger borta vid horisonten nu och jag hoppas att vinden tar mina segel dit.

Och jag har kanske fått ett jobberbjudande - utan att jag sökt något! Nice.
Kanske att jag tittar in här snart igen, vem vet. Aktiv blogg, haha, inte för mig. Inte nu. Men vi ses. Någon gång. Okej?