Julen är högtiden då man ska glädjas, ge uppskattning till varandra och leva i frid, men många gör inte det. Det finns folk som Ebenizer Scrooge som är svinrika, men sitter ensam på julafton, eller att ens föräldrar missbrukar och slår dem. Julen ska vara en högtid att längta efter, men många önskar bara att den snart ska vara över.
När man är liten innebär julen att släkten samlas, att tomten kommer och att man får det man skrivit på önskelistan, men hur blir det när man är äldre?
December är en av våra längsta månader, men ändå känns den så kort. Föräldrar springer den 23:e för att köpa julklappar åt sina barn och innan julafton ska man ha hunnit slänga julkort på brevlådan, sett barnets lucia-uppträdande i skolan, klä granen, julpynta, ljus i träden, glöggfest hos grannen.... Julen är en stressad högtid, men alla känner att det varit värt det när man sitter i soffan brevid nära och kära och väntar på att Kalle Anka ska börja så att man sedan kan äta julbord och få klappar av pappa utklädd i en röd morgonrock och lösskägg.
Som liten så blev jag varje jul julsjuk (är så peppad inför julen att jag får feber lagom till julafton) eller i alla fall så peppad att föräldrarna mina fick säga åt mig att lugna ner mig när jag sprang genom huset och sjöng julsånger. I år har inte ens en minsta julstämning infunnit sig än. Visst att jag fått lite små glimtar och att julen är mysig, men inte den där riktiga känslan. Beror det på att jag äntligen har insett att ge julklappar är minst lika kul och att jag faktiskt tagit större ansvar. Sen att julen varit sen i detta huset och att de jobbat hela tiden och att jag inte vart på någon julfest kan också var felet. Eller felet, är det fel att inte ha julkänslor?
Många säger att julen är överskattad. Visst, det är den ibland, men lev med det och du upptäcker hur mysigt det är under allt det överskattade. Ät din chokladkalender och frossa i pepparkakor, julen kommer bara en gång om året tack och lov!

