Jag har hamnat i en målning av Salvador Dali, tänkte han.

Jag älskar titeln på detta inlägget eftersom det är ett citat ur "Da Vinci Koden" och om boken hade varit min så hade jag nog strykt under det bara för att det är så otroligt fint.

Och man skulle nästan kunna tro att jag har hamnat i en av Dali's målningar, för jag har gjort saker i dag som jag inte gjort på år och dar känns det som. Efter att suttit på en fullproppad akut, gått igenom hela Göteborg minst två gånger, hållt på att kräkas av snustillverkning, fikat på Espresso House, varit besviken över att antikvariatet var stängt (jag har kommit på en utmärkt julklapp!), fotat över 120 bilder, myst i allén i vasastan där soln sken och även fotat analogt i dag så skulle jag vilja säga att min dag har varit ganska annorlunda.

Jag tror de ljuger på nyheterna. De sa att det var rekordvarmt för att vara November, men jag gick och frös hela dagen.

Glasgow Del 2

Denna delen är ganska kort, men jag tyckte att den behöde en egen del då den är fin på sitt sätt. Den handlar om en sak som gör att jag skrattar än i dag så fort jag ser denna fina bild, vilken inte alls är skrattretande på något vis.

Vi var som sagt på Kelvingrove Art Gallry and Museum och tittade på en massa fina konstverk i en byggnad som verkligen var anpassad för ett museum, men hade lika väl kunnat vara ett slott. Jag och Fanny gick runt och kollade på konst från ett flertal olika länder, många från medelhavet och bara njöt lite av den historia som fanns inom dessa väggar. Det kanske nu låter som om vi var några historie-freak vid tillfället och analyserade tavlor, men det gjorde vi tyvärr inte, fast vi hade det ganska trevligt där inne ändå. Det var ett antal salar och de flesta var lika stora med liknande korridorer utanför, så vi blev lite förvirrade och plötsligt kom vi ut på en liten större yta där en flicka med mörkt krulligt hår stod och ritade av muséet. Hon stod vänd mot sitt stafli och blickade ut över den stora salen under oss med ryggen vänd emot oss. Vi tyckte att hon var så fin så jag började försiktigt att fota henne med min kamera. Men ljuset var dåligt och mina exponeringar fungerade inget bra, så efter ett tag fick Fanny ta över då hon är en expert för att få super-exponeringar då hon bara kör på manuellt. När vi tagit åtminstone 20 kort och inget blivit bra, så ska Fanny testa ett till med en ny exponering och då vänder hon sig...

Som man ser på bilden så ser hon lite förvånad och ynklig ut och vi blev såklart ganska generade då det tydligt märktes att hon inte ville att man skulle ta kort på henne även om hon inte sa något. Med några oj uttalade och fumlanden med kameran så lämnade vi stället snabbt och så tyst som möjligt för att bryta ihop i en liten skrattattack i rummet bredvid. Vad dumma vi var och tänk vad hon tänkte om oss... Man kanske skulle ha frågat henne innan, men då hade hon väl antingen tröttnat på att vi skulle hitta exponering, varit onaturlig eller inte ställt upp alls. Ja, det var du,t av oss, men Fanny fångade en kanonbild!

Och visst, detta var lite småroligt, men inte mer. Det roliga kom när vi på bussen in till Göteborg två fagar efteråt sitter och kollar igenom Fanny's bilder på hennes macbook. När vi var runt i museumet hade olyckligtvis Fanny's pappa hennes kamera, så det var därför hon tog korten med min kamera. Men tillbaka till storyn. På bussen bläddrar vi igenom bilderna från museumet och jag får ett skrattanfall när jag ser flickan från museumet på Fanny's dator. Då har Fanny's pappa fem minuter efter vi har varit framme hos flickan även han varit där och försökt ta kort på henne, denna gång var hon lika avvisande när hon upptäckte honom. Hon tänkte väl vilka knasiga turister och jag tänker stackars flicka!

Ännu en del i Glasgow avklarad och minst en till kommer!

Fanny, vad har hänt med dina tider?
Vi syns ju aldrig på bussen nu för tiden. Saknar dig.

Poffe

Glasgow Del 1 - Glasgow City

Här kommer första inlägget om Glasgow. Om du inte orkar läsa allt så blir jag besviken, men förstår. Så det finns en sammanfattning längst ner.
OBS! Klicka på bilderna för att förstora.

Vi bokade biljetterna tre helger innan. Man satt och pratade om det på bussen. Man tänkte “om en vecka är jag där”, men ändå var det inte verkligt. Att jag, med min egen familj och Fannys familj och såklart Fanny själv, skulle åka tillbaka till Storbritannien, fast denna gången Glasgow. Till Skottland, ett land jag aldrig vart i innan, men som jag visste att jag skulle gilla. Röda telefonkurer, fina människor, skotskt regn, genomskinliga paraplyer, snygga brevlådor och charmiga dialekter. Det kunde nog bara bli fantastiskt.

När planet lyfte så flög vi över Marstrand och när jag såg att vi lämnade Instöbron bakom oss så kände jag att vi var på väg, att vi skulle äntligen ut och resa igen.

När vi landade i Prestwick tog vi tåget in till Glasgow Central varifrån vi fick en vägbeskrivning till vårt hotell. Det låg relativt centralt och var det billigaste hotellet vi kunde hitta, men det märktes absolut inte på kvaliteten. Men vad är haken då? Jodå, de i Stockholm har bokat in oss i två rökrum. Jaha? Vad ska man göra? Det blev lite för mycket efter flygresan så jag bröt nästan ihop, men jag överlevde natten och sen fick vi byta till rökfritt rum, som tur var. Fast den natten var inget jag vill återuppleva ska jag säga er. Usch och fy för ingrodda rökrum! Men det ska tilläggas att vi åt på världens mysigaste restaurang/pub som hette Maggies och jag provade på en pastarätt där pastan hade gjorts isjälva Glasgow, det du!

Dagen efter, fredagen, vaknade vi upp och åt frukost. Tropisk juice, en fralla, en muffin (eller muffins? You know I’m joking) en croissant, en banan och en skål med flingor blev min standard på hotellfrukosten. En perfekt början på dagen. Nyttigt, men inte för mastigt.

Denna dag bestämde vi oss för att utforska staden, vilket innebar mycket shopping och gå på gator med fina gamla byggnader. Två av de bästa sakerna denna dagen var väl Urban Outfitters och Starbucks, vilket vi inte har någon av dem hemma i Göteborg, vilket är ganska synd. För Starbucks har nog den godaste fikan som en kedja kan ha och Urban Outfitters har både de snyggaste kläderna man kan ha OCH så mycket annats, så som en lomo-kamera, designböcker och mycket mer.
Ett antal tröjor på Urban Outfitters och en Croque Monsieur med tranbärsjuice på Starbucks. I franskan lärde vi oss en massa matord i åttan och jag hade ettvart minne av att jag inte gillade Croque Monsieur, för att det var något äckligt i. Men pappa sa att det var ost och skinka, så jag åt så glatt. Tills jag kommit genom halva mackan och inser misstaget. Det var senap i. Ja, jag var att spotta ut det och slänga mackan, men jag fick ju skylla mig själv, så jag åt upp den ändå.

Sen så gick jag och pappa in snabbt i någon kyrka som var mitt på gatan där de spelade på harpor och sjöng. Vi var där bara någon minut, men det var fint. Efter kyrkan gick vi förbi Forbidden Planet och konstigt nog hittade jag inget där, även fast jag ville hitta något. Sedan gick vi in på HMV som var paradiset på jorden ungefär. Tänk dig Media Markts priser och en massa böcker, filmer, skivor, TV-serier och planscher. Lyckan var gjord och ut kom jag med Sweeney Todd, denna gång i bokform. Även ett par blåa converse inhandlades i en skobutik, vilket jag blev väldigt glad över då min storlek är slut i alla affärer hemma + att jag fick dem för 250 kr billigare. Vi gick även förbi världens högsta biograf.

Sedan tog vi bussen mot Kelvingore där ett stort museum låg med schackrutigt golv, stora pelare, målningar från alla decennier, uppstoppade djur och underliga statyer. Det var säkert över 50 salar med olika utställningar och det var jättefina miljöer, ett typiskt gammalt museum alltså. Vi blev lite trötta i benen vid den här tiden och jag tror inte jag kan beskriva museet bättre, så jag låter bilderna därifrån och utanför när vi väntade på bussen få tala för sig själva. Sen blev det indisk restaurang med kokosbröd på kvällen. Ni som känner mig kan gissa att jag älskade det och det gjorde jag. Och kycklingen också.

Fler delar med Glasgow kommer och då även fler bilder. Men nu får det räcka för idag.

_________________________________________________________________________________

SAMMANFATTNING:

Åkte hemifrån till Glasgow med flyg. Fick ett rökrum, men åt en underbar frukost dagen efter. Gick runt i staden (Starbucks, Urban Outfitters, HMV, Forbidden Planet) i början av dagen för att på eftermiddagen åka ut till ett museum i Kelvingrove. På kvällen blev det Indisk restaurang.

Vykort från

Poffe

Stockholm del 1 - TwinMagic!

Torsdagen den 9 juli, då var det dags!

10:42 (the meaning of life) gick tåget från den goa staden Göteborg för att ta mig och Vickan till huvudstaden. Eftersom det var tre års sen jag var i stan sist så känns det lite som om jag vill analysera hela stan (förvånad?), men samtidigt så måste man ju skriva om min awesome upplevelse kvällen den nionde. Så inlägget blir uppdelat i två, detta med nörderier, och det andra med staden Stockholm (vilket kommer senare än beräknat då jag våldgästar staden igen, redan nu på måndag den 27:e). Enjoy!

Ja, på tåget upp så var det mycket prat och mycket funderingar.

Är Narcissa Malfoy en stark person? Hur många fel har Lena Fries-Gedin egentligen gjort? Kommer dödsscenen att bli bra i filmen?

Hade sjukt skoj, det var verkligen längesen man gick ner och diskuterade böckerna på djupet.

Sen gick vi runt lite i gamla stan och ett självklart stopp var såklart SF-bokhandeln. Jag visste ju att den skulle vara större, mycket större, än butiken i Göteborg, men att den var så stor som den var hade jag aldrig anat. Den tog ju aldrig slut!

Kollade lite på Naruto-grejer snabbt innan vi begav oss inåt i affären till den älskade hyllan, HP-hyllan.
Kollade lite snabbt på böckerna, men bredvid dessa står ju även intervju-böcker, Harrys skolböcker och...

The Lexicon.

Vickan tog fram den och kollade och jag reagerade inte förän jag såg att det var Steve Vander Ark som har skrivit den. För er som har missat det hölls det en stor rättegång om denna bok där både författaren, WB och Rowling själv var inblandad. Men efter att jag nu kollat i den lite så är den väldigt välgjord och tar stor respekt mot Rowling även om Lexikonet i sig inte gör det.

Klockan började sakta dra sig mot fem och efter att snabbt vart på station för att hitta en karta så begav vi oss av mot Rigoletto (i länken ser ni även vart röda mattan var), händelsernas centrum denna fina kväll.

Det började regna lite lätt för att senare öppna himlens skyar och dränka oss och allt vi hade kärt.

När vi äntligen kommer fram så ser vi att det är fullproppat med massa fina HP-fans under små tält som är framställa längs röda mattan. Massan var stor, så vi undrade om vi skulle få plats på första raden, men det var en lucka alldeles i början och jag tror nästan att det var de bästa platserna.

Efter 45 minuters väntan börjar röda mattan befolkas av svenska kändiseliten. Rednex-sångerskan hade klätt ut sig till häxa vilket jag tyckte var så himla coolt. Christian Luuk var där. BlondinBella gjorde bort sig.

Och du måste erkänna att det är lite absolut häftigt att julvärden från svunna tider, Arne Weise, har nickat åt MIG. Det du.

Efter att svenska kändisarna fick sitt uppskattande så var det dags för DOM. Dom som alla kommit för. Rött hår. Två stycken. Tvillingar.

18:21 så stiger tvillingarna James och Oliver Phelps, skådespelarna som spelar Fred och George Weasley i Harry Potter-filmerna, ut ur en silvrig bil och hela skaran bara skriker. Människorna som spelar de humoristiska genierna ler och det känns som ljudvallen spricker när man står där och bara skriker med alla, för DOM var ju där!

Kameran shuttrade på och jag var i ett lyckorus. En reporter trängde sig fram med en stor filmkamera på röda mattan, och sen var det dags. DE skulle gå på den röda mattan och möta den svenska fandomen.

Hjärtat bultade. Jag skrek.

Sprang snabbt tillbaka till min plats där jag tidigare stått, snabbt upp med SF-påsen där jag hade gömt det svenska exemplaret av Halvblodsprinsen för att undvika regnet och dra fram boken.

En leende James Phelps kommer mot oss i en svart kavaj och håller fram sin penna för att signera dom. Han pratar samtidigt och frågar hur länge vi väntat. Jag svarar ungefär en och en halvtimme. Då skiner hans ansikte upp och mitt hjärta blir varmare.

Jag pratade med James Phelps, fattar du? JAMES PHELPS!

Sen kommer hans tvilling, Oliver, och han verkar väl vara en helt okej person. Fast helt okej är ju ändå inte en bra beskrivning, för han är ändå mer än så, men han är i skugga av sin bror som jag blev mer imponerad av, och denna kille var just bara det för mig. Bara helt okej.

Men eftersom jag var på en annan plats och tog kort så har jag inte den bästa platsen, så när han signerar så missar han min hand som sträcker fram Halvblodsprinsen där James redan har signat. Han går förbi och jag står där lite chockat och vet inte vad jag ska göra, eftersom jag ser det hav av HP-nördar som är efter mig som jag aldrig skulle klara att tränga mig före.
Men som tur är har jag Vickan, Super-Vickan, som inser detta i tid och skickar fram min bok så att jag även får en signering av Oliver Phelps. Så det blev komplett, till slut.


Efter att tvillingarna gått förbi på röda mattan så kommer tårarna i Vickans ögon och jag känner hur glädjerysningarna sprider sig igenom hela kroppen.
Det var helt ofattbart! Dom var här, i Sverige!
 Mycket kramar, och det hade även blivit glädjehopp om mina ben hade gått med på det, blev det. Det var så härligt, den känslan att ingen kan stoppa en och att man kanske haft ett av sina bästa moment i hela ens liv precis och att man upplevde det med en skön person och nyfunna vänner var helt fantastiskt.
 Man stod där, bredvid röda mattan, efter att de hade gått förbi och man visste inte vad man skulle göra. Det hade hänt.


Senare vandrade vi in på Coop och där slutade allt. Det var nog inte förän två dagar efteråt, på en buss i norra bohuslän då jag ver kligen fattade det. Att jag hade träffat James och Oliver Phelps.


The End.

Better safe than Sorry

Never ever att jag glömmer bort bloggen eller de få läsare jag har, men just nu är det mycket. Håller på att skriva två inlägg om Stockholms-resan och även redigera bilder till dessa inlägg, och sen ska man försöka hålla koll på alla sociala ställen på nätet och även ha ett liv utanför nätet, så allt hinns inte med. Sedan så ska man ju även rskriva om den nya Harry Potter-filmen som har premiär på onsdag... Bloggen känns som mitt lilla barn, och man får skuldkänslor när man har tappat ett barn i golvet ganska många gånger.
Men sålänge får ni nöja er med en bild på min fina 1800-tals klocka som får symbolisera attjag just nu inte hade sagt nej till 25 timmar på dygnet. Någon dag ses vi igen!

Wiki/photo/nerd

Alltså, Wikipedia är konstigt ibland. Riktigt konstigt. Det finns en artikel om Synagogan som bara är på ungefär 30 meningar skulle jag tro, medan artikeln om kvinnor som präster skulle säkert ta upp 8 A4-sidor i ett Word-dokument. Strange, I know.
I går var det påskafton. Påsk betyder egentligen inte så mycket för mig, eftersom det är ingen speciell påsk-tv, släkten samlas eller att man längtar flera dagar innan. Man är ledig, och man får för mycket godis för att orka äta upp det. Missförstå mig inte, jag gillar påsken, men det är inte samma sak som ens födelsedag eller jul, och då menar jag stämmningen och inte gåvorna.
En foto-promenad med Fanny och hennes lillebror blev det. Enkelt, men väldigt mysigt. Har inte haft lusten att fota på jättelänge, men kände att både jag och bilderna blev bra när jag fick sätta fingret mot avtryckaren och trycka av (vi pratar kamera, inte pistol). Sen mötte vi upp Ella och tittade på brasan på Marstrand. Stor och fin var den.
Sen har jag även kollat runt lite kring The Last Olympian (Percy Jackson by Rick Riordan) i dag. Massa hintar, första kapitlet utlagt, kollat runt priser och mejlat svenska bokhandlar i jakt på om den kommer till sverige eller om det får bli amazon för att få den på release-datumet. Det är inte samma sak som Deathly Hallows då jag nu nästan är ensam, men spännande är det.
Solen har vart här i dag igen, och 17 grader är inte dåligt. Spelade kubb, fällde ett träd, spelat keyboard, lyssnat på musik och skrivit en uppsats på intution. Livet går framåt, och min choklad kanin skuttar framåt.

Äntligen!

Äntligen är Hemkunskapsarbetet färdigt, ÄNTLIGEN! Kom hem från skidresan i söndags, och vad tror ni jag måste göra när jag kommer hem? Har suttit med ett Hemkunskapsarbete varje dag sedan jag kom hem, så jag har knappt kunnat vara inne på internet någonting. Uppdaterade bilddagböcker har vart uppe i 60 i en och halv vecka, det säger ganska mycket.
Skidsemestern var helt okej, det enda negativa var väl att man inte kunde vara hemma, vila upp sig och träffa kompisar, men man får inte allt här i livet. Bästa dagen var helt klart sista dagen då jag var i liften när de öppnade klockan 9 för att få några åk innan vi åkte hem. Ingen hade åkt i backen innan, den var nypistad, solen sken, ingen blåst och lite småflingor som glittrade i luften. Helt underbart att kunna släppa alla gränser och bara flyga ner för backen på det perfekta underlaget utan irritationsmoment så som små barn som åker störtlop framför en.
Fick sett Mamma Mia för första gången på vägen hem i bilen. Tycker väl att den var bra gjord, men att ploten kunde ha utvecklats mer. Det var inte många stora händelser heller, utan väldigt mycket mellanspel mellan låtarna. Resultatet av Mamma Mia blev i alla fall att jag har lyssnat sönder film-versonen av "Honey Honey". Och ja, den är bra, vad du än säger. Har nu ätit pannkakor, och i morgon är det fredag. Kan det bli bättre?
Ciao!

2011 är världen inte längre säker

Har precis kollat igenom gamla kort, och oj vad mycket minnen det väcker. Caféet i Puerto Mógan på Gran Canaria, bygatan i Budapest där stora delar av släkten kommer ifrån, Promenaden i Central Park i New York, Big Ben i London....
Resa är verkligen min grej, och inte ska det vara Alperna eller sälen, en storstad eller en semesterort för min del i ett varmt/helt lagom varmt intressant land. Om det inte hade vart för min ålder och för att jag inte har någon lön, så hade jag rymt härifrån med en kompis till London, Budapest eller Stockholm på direkten, utan att tveka en sekund.
Jag förstår verkligen inte dem som bor på samma ort och lever ett svensson-liv i hela sitt liv, hur står de ut? staden man bor i ska vara så stor att du kan gå och vara anonym på stan, men så liten att du även kan träffa folk då och då. Inte som min lilla småstad där man går in på Maxi och efter fem minuter har man sprungit på ett flertal personer man troligtvis inte vill prata med.
Bo utomlands ett tag är något som lockar mig, men jag tror inte att jag kommer överge Sverige för gott. Även om Sverige kan vara tråkigt, så har det ändå sin lilla charm. Men några månader/år utomlands är absolut inget jag säger nej till.
2011 i maj smäller det! Jag blir 18 och världen blir mitt hem. Om jag har tur och fortfarande vill kanske jag kommer vara i London redan samma månad för att se premiären av sista Harry Potter-filmen.
Spanien och Barcelona eller Madrid är något som lockar mig. Ännu har jag bara varit på Gran Canaria och Mallorca, alltså ännu inte fastlandet, men efter vad jag sett i Las Palmas är spanien något som är intressant. Athen ska absolut inte glömmas, då jag ska utforska den grekiska mytologin mer och om jag har tur även besöka floden styx som min mamma redan gjort. Av henne har jag fått lite flodvatten från styx i en flaska.
Japan lockar mer än Kina, men muren funkar bra det med. Efter att ha träffat en arbetskompis till mamma från Japan och hans fru blev längtan bara större och med lite tur kanske jag läser japanska i gymnasiet.
Irland, Nya Zeeland, Australien, Syd Afrika, Peru, Canada, Thailand, Borneo, Rumänien, Finland, Ryssland och några fler länder är även något jag gärna skulle resa till. Ingen vet vad som händer, tiden går och vi får se.