Glasgow Del 2

Denna delen är ganska kort, men jag tyckte att den behöde en egen del då den är fin på sitt sätt. Den handlar om en sak som gör att jag skrattar än i dag så fort jag ser denna fina bild, vilken inte alls är skrattretande på något vis.

Vi var som sagt på Kelvingrove Art Gallry and Museum och tittade på en massa fina konstverk i en byggnad som verkligen var anpassad för ett museum, men hade lika väl kunnat vara ett slott. Jag och Fanny gick runt och kollade på konst från ett flertal olika länder, många från medelhavet och bara njöt lite av den historia som fanns inom dessa väggar. Det kanske nu låter som om vi var några historie-freak vid tillfället och analyserade tavlor, men det gjorde vi tyvärr inte, fast vi hade det ganska trevligt där inne ändå. Det var ett antal salar och de flesta var lika stora med liknande korridorer utanför, så vi blev lite förvirrade och plötsligt kom vi ut på en liten större yta där en flicka med mörkt krulligt hår stod och ritade av muséet. Hon stod vänd mot sitt stafli och blickade ut över den stora salen under oss med ryggen vänd emot oss. Vi tyckte att hon var så fin så jag började försiktigt att fota henne med min kamera. Men ljuset var dåligt och mina exponeringar fungerade inget bra, så efter ett tag fick Fanny ta över då hon är en expert för att få super-exponeringar då hon bara kör på manuellt. När vi tagit åtminstone 20 kort och inget blivit bra, så ska Fanny testa ett till med en ny exponering och då vänder hon sig...

Som man ser på bilden så ser hon lite förvånad och ynklig ut och vi blev såklart ganska generade då det tydligt märktes att hon inte ville att man skulle ta kort på henne även om hon inte sa något. Med några oj uttalade och fumlanden med kameran så lämnade vi stället snabbt och så tyst som möjligt för att bryta ihop i en liten skrattattack i rummet bredvid. Vad dumma vi var och tänk vad hon tänkte om oss... Man kanske skulle ha frågat henne innan, men då hade hon väl antingen tröttnat på att vi skulle hitta exponering, varit onaturlig eller inte ställt upp alls. Ja, det var du,t av oss, men Fanny fångade en kanonbild!

Och visst, detta var lite småroligt, men inte mer. Det roliga kom när vi på bussen in till Göteborg två fagar efteråt sitter och kollar igenom Fanny's bilder på hennes macbook. När vi var runt i museumet hade olyckligtvis Fanny's pappa hennes kamera, så det var därför hon tog korten med min kamera. Men tillbaka till storyn. På bussen bläddrar vi igenom bilderna från museumet och jag får ett skrattanfall när jag ser flickan från museumet på Fanny's dator. Då har Fanny's pappa fem minuter efter vi har varit framme hos flickan även han varit där och försökt ta kort på henne, denna gång var hon lika avvisande när hon upptäckte honom. Hon tänkte väl vilka knasiga turister och jag tänker stackars flicka!

Ännu en del i Glasgow avklarad och minst en till kommer!

Fanny, vad har hänt med dina tider?
Vi syns ju aldrig på bussen nu för tiden. Saknar dig.

Poffe