Bla bla bla and really cool Art

Ja, nu är jag hemma igen!

Det känns som om jag bara har haft nördiga inlägg på senaste tiden samt att jag även håller på att skriva om HBP, så här kommer en liten uppdatering från mitt liv för att väga upp alla nörderierna.

Kom i går natt hem från Stockholm. Jag var där med familjen och kompisar och hade några sjukt bra dagar. Efter det åkte vi till Kolmården på hemvägen och det var en stor nostalgi-dos med mycket fotograferande. Vem vet, kanske kommer det några bilder här i framtiden.

I Stockholm var vi lite överallt. Plattan, Skanstull, Västerlånggatan, Stadshuset, Götgatan och massa mer. Jag hade även planerat in ett besök på Mineur, men det var stängt. Usch.

Men det blev en massa fotande i den smala gränden i gamla stan med Fanny och jag fick även kort på mitt fina brunnslock.

Vi var inne i en massa affärer, bl a en som jag tidigare bara hört talas om, men aldrig vart inne i, Urban Outfitters. jag kan nog säga att det var den bästa affären på den här resan om man räknar bort SF.

Jag fick köpt tre par jeans (det låter mycket i era öron, då kan ni tänka er hur mycket det låter i mina) för ungefär samma pris som jag köper två här hemma, så nu behöver jag inte springa runt som en galning för att hitta jeans till skolstarten = happy jag.

Köpte även en miljövänlig mobilladdare som jag ska ha i väskan. Stoppa i mobilen och börja veva för att ladda, perfekt när batteriet har dött och man inte är hemma.

I affären hittade jag även en fin designbok som var dyr, så jag köpte den inte, men skrev ner några namn i mobilen som jag nu hemma har googlat och Gud vilka fina bilder måste jag säga.

Se själva!

Peter Callesen klipper och klistrar sjukt fint!

Sen har vi ju Miles Donovan som jobbar i datorn med extremt snygga färger och former.

... Och så måste man ju nämna Robert Ryan som har riktigt sköna bilder med mycket konturer.

Det var allt för mig.

See ya!

Stockholm del 1 - TwinMagic!

Torsdagen den 9 juli, då var det dags!

10:42 (the meaning of life) gick tåget från den goa staden Göteborg för att ta mig och Vickan till huvudstaden. Eftersom det var tre års sen jag var i stan sist så känns det lite som om jag vill analysera hela stan (förvånad?), men samtidigt så måste man ju skriva om min awesome upplevelse kvällen den nionde. Så inlägget blir uppdelat i två, detta med nörderier, och det andra med staden Stockholm (vilket kommer senare än beräknat då jag våldgästar staden igen, redan nu på måndag den 27:e). Enjoy!

Ja, på tåget upp så var det mycket prat och mycket funderingar.

Är Narcissa Malfoy en stark person? Hur många fel har Lena Fries-Gedin egentligen gjort? Kommer dödsscenen att bli bra i filmen?

Hade sjukt skoj, det var verkligen längesen man gick ner och diskuterade böckerna på djupet.

Sen gick vi runt lite i gamla stan och ett självklart stopp var såklart SF-bokhandeln. Jag visste ju att den skulle vara större, mycket större, än butiken i Göteborg, men att den var så stor som den var hade jag aldrig anat. Den tog ju aldrig slut!

Kollade lite på Naruto-grejer snabbt innan vi begav oss inåt i affären till den älskade hyllan, HP-hyllan.
Kollade lite snabbt på böckerna, men bredvid dessa står ju även intervju-böcker, Harrys skolböcker och...

The Lexicon.

Vickan tog fram den och kollade och jag reagerade inte förän jag såg att det var Steve Vander Ark som har skrivit den. För er som har missat det hölls det en stor rättegång om denna bok där både författaren, WB och Rowling själv var inblandad. Men efter att jag nu kollat i den lite så är den väldigt välgjord och tar stor respekt mot Rowling även om Lexikonet i sig inte gör det.

Klockan började sakta dra sig mot fem och efter att snabbt vart på station för att hitta en karta så begav vi oss av mot Rigoletto (i länken ser ni även vart röda mattan var), händelsernas centrum denna fina kväll.

Det började regna lite lätt för att senare öppna himlens skyar och dränka oss och allt vi hade kärt.

När vi äntligen kommer fram så ser vi att det är fullproppat med massa fina HP-fans under små tält som är framställa längs röda mattan. Massan var stor, så vi undrade om vi skulle få plats på första raden, men det var en lucka alldeles i början och jag tror nästan att det var de bästa platserna.

Efter 45 minuters väntan börjar röda mattan befolkas av svenska kändiseliten. Rednex-sångerskan hade klätt ut sig till häxa vilket jag tyckte var så himla coolt. Christian Luuk var där. BlondinBella gjorde bort sig.

Och du måste erkänna att det är lite absolut häftigt att julvärden från svunna tider, Arne Weise, har nickat åt MIG. Det du.

Efter att svenska kändisarna fick sitt uppskattande så var det dags för DOM. Dom som alla kommit för. Rött hår. Två stycken. Tvillingar.

18:21 så stiger tvillingarna James och Oliver Phelps, skådespelarna som spelar Fred och George Weasley i Harry Potter-filmerna, ut ur en silvrig bil och hela skaran bara skriker. Människorna som spelar de humoristiska genierna ler och det känns som ljudvallen spricker när man står där och bara skriker med alla, för DOM var ju där!

Kameran shuttrade på och jag var i ett lyckorus. En reporter trängde sig fram med en stor filmkamera på röda mattan, och sen var det dags. DE skulle gå på den röda mattan och möta den svenska fandomen.

Hjärtat bultade. Jag skrek.

Sprang snabbt tillbaka till min plats där jag tidigare stått, snabbt upp med SF-påsen där jag hade gömt det svenska exemplaret av Halvblodsprinsen för att undvika regnet och dra fram boken.

En leende James Phelps kommer mot oss i en svart kavaj och håller fram sin penna för att signera dom. Han pratar samtidigt och frågar hur länge vi väntat. Jag svarar ungefär en och en halvtimme. Då skiner hans ansikte upp och mitt hjärta blir varmare.

Jag pratade med James Phelps, fattar du? JAMES PHELPS!

Sen kommer hans tvilling, Oliver, och han verkar väl vara en helt okej person. Fast helt okej är ju ändå inte en bra beskrivning, för han är ändå mer än så, men han är i skugga av sin bror som jag blev mer imponerad av, och denna kille var just bara det för mig. Bara helt okej.

Men eftersom jag var på en annan plats och tog kort så har jag inte den bästa platsen, så när han signerar så missar han min hand som sträcker fram Halvblodsprinsen där James redan har signat. Han går förbi och jag står där lite chockat och vet inte vad jag ska göra, eftersom jag ser det hav av HP-nördar som är efter mig som jag aldrig skulle klara att tränga mig före.
Men som tur är har jag Vickan, Super-Vickan, som inser detta i tid och skickar fram min bok så att jag även får en signering av Oliver Phelps. Så det blev komplett, till slut.


Efter att tvillingarna gått förbi på röda mattan så kommer tårarna i Vickans ögon och jag känner hur glädjerysningarna sprider sig igenom hela kroppen.
Det var helt ofattbart! Dom var här, i Sverige!
 Mycket kramar, och det hade även blivit glädjehopp om mina ben hade gått med på det, blev det. Det var så härligt, den känslan att ingen kan stoppa en och att man kanske haft ett av sina bästa moment i hela ens liv precis och att man upplevde det med en skön person och nyfunna vänner var helt fantastiskt.
 Man stod där, bredvid röda mattan, efter att de hade gått förbi och man visste inte vad man skulle göra. Det hade hänt.


Senare vandrade vi in på Coop och där slutade allt. Det var nog inte förän två dagar efteråt, på en buss i norra bohuslän då jag ver kligen fattade det. Att jag hade träffat James och Oliver Phelps.


The End.

Better safe than Sorry

Never ever att jag glömmer bort bloggen eller de få läsare jag har, men just nu är det mycket. Håller på att skriva två inlägg om Stockholms-resan och även redigera bilder till dessa inlägg, och sen ska man försöka hålla koll på alla sociala ställen på nätet och även ha ett liv utanför nätet, så allt hinns inte med. Sedan så ska man ju även rskriva om den nya Harry Potter-filmen som har premiär på onsdag... Bloggen känns som mitt lilla barn, och man får skuldkänslor när man har tappat ett barn i golvet ganska många gånger.
Men sålänge får ni nöja er med en bild på min fina 1800-tals klocka som får symbolisera attjag just nu inte hade sagt nej till 25 timmar på dygnet. Någon dag ses vi igen!

He's dead, and soon will Percy Jackson get a Wacom Bamboo A6

Ja.

Hemma nu från Österlen. Eller ja, kom hem i söndags kväll, men ingen inspiration har infunnit sig förän nu, så nu kommer alla känslorna på en och samma gång.

Passande av småbarn, bada i pool, hundpromenader, Sagan om Ringen, pannkakor, glass, medeltidsborg, jordgubbar i vinglas, fotografera, sola.

Mycket hände veckan som var, och även om det var fullt liv i sommarstugan vid kusten, så var det en annans liv som slocknade denna vecka. Visst pratar jag om The King of Pop, han som hade rekordet på mest sålda skivor, som gifte sig med Elvis dotter.... Michael Jackson. Visst att jag inte lyssnade på hans musik varje dag eller varje vecka, men det var bra musik, och han startade allt. Han var en av dom få som skapade yta åt framtidens artister. Många säger att han var lika stor som Elvis, men det tycker inte jag. I mina ögon var han större.

Just nu spelas Billie Jean och Thriller om varandra några gånger per dag, och även Bad hoppar in ibland. Tidningsartiklar om honom ligger brevid mig på skrivbordet och jag känner mig stolt över att kunna säga att jag var med när han fortfarande levde.

Percy Jackson-boken "The Demigod Files" hade i måndags kommit in till SF-bokhandeln efter en lång skeppning från staterna. Jag åkte snabbt in, och efter vad jag har snabbtittat i den verkar den riktigt bra.

I dag ska även pappa köpa (nej, inte pappa betalar-stilen, det är för mina pengar) en Wacom Bamboo A6, lättare förklarat en elektronisk ritplatta, som ni ser på bilden. Och gud vad skoj jag ska ha med den, räkna med att bloggen kommer att fixas till när jag har den i min hand.

Ja, det känns som om det här börjar bli lite långt, och jag vet inte hur många av dom som började orkade ta sig hit ner, men en snabb sak innan juag slutar.

Fick igår hem en sån dä stor undersökning som gäller hela folket, men som bara 2-3 miljoner gör. Många slänger såna här, och eftersom det är frivilligt tycker jag att det har rätt att göra det. Men det värsta är ju att många av dom som slänger dom senare kommer och klagar på samhället. Så varför inte fylla i den 40-sidors (lång, jag vet) blanketten så att man kan påverka samhället istället för att bara sitta hemma i soffan och gnälla?

Många människor är ett mysterium.

Ha det bra i solen!