Återuppstånden ur graven.
Snön glittrar på marken och andedräkten flyger som om den hade en egen själ. Choklad varenda morgon och en tråkig kalender av principer och nostalgi. Frusna händer på en morgonspårvagn när solen precis håller på att gå upp över kyrkogården. Chailatte och julklappsstress. Mycket folk och ändå en känsla av ensamhet. Och ännu har inte ljusen inne på Liseberg nått mina ögon. Alldeles förfärligt förskräckligt och otänkbart. Men ändå är det december. Och snart är det jul.

Yes, jag är tillbaka, i alla fall för stunden. Har tvekat länge och inga löften synes, men kanske att jag har hittat tillbaka, ännu en gång.

Wild on animal planet och fina ord på Text-Tv

Ja, våran Tv har en lång tid (ja, åtminstone ett år, om inte mer) visat Animal Planet med finsk text och det, det är väldigt speciellt. Ena sekunden ska man hålla koll på djuret som springer fram i rutan och andra ska man se hur de skriver något djurord på finska. Party alltså!

Men i går kväll så fick Tv:n fnatt, då började den visa SVT1 med någon konstig text. Jag fattade att det antingen var norska eller danska och efter någon minut var jag övertygad om att det var danska. Ett så fint språk alltså (och det tyckte jag innan jag såg texten. och ja, jag kommer nog bli idiotförklarad om jag faktiskt säger att jag gillar danska språket, men whatever). Som sagt, jag tittade på 'Hemma hos Timo Räsiänen' (vilket förövrigt är en sjukt bra artist, spotify nästa!). När han sa ordet plötsligt så dök ordet "Pludseligt" upp på rutan och jag kände att det där, det där var mitt ord.
När han sjön "Bä bä vita lamm" för sitt barn så kommer ju versen "... och helgdagsrock åt far...". Ja, heldagsrock blev på danska weekendfrakke. Sjukt coolt enligt mig, danskarna är ju inte så dåliga, eller?

Adrenalinkickar av förvåning när dammsugaren är påslagen

Kanske lite sent att ta det här nu, två dygn senare, men jag tycker det känns värt ändå...

Jag var på jobbet och dammsugade korridoren. Tog en snabb paus och loggade in på Facebook i mobilen (ja, jag har ännu inte nämnt det här, men nu finns jag även på Facebook, något jag ibland ångrar, men sånt är livet) och ser allas statusar om en ny trailer. Fattar nada, smsar Vickan och får svaret att det har kommit ut en ny trailer under natten. Jag blir hyper.
Det första jag gör när jag slår på datorn när jag kommer hem är att gå in på Youtube. Och jag dog.



Det finns en nöjesreporter som innan trailern var släppt för allmänheten uttalade sig om att det här skulle vara årets trailer och jag håller helt klart med honom/henne. Den är sjukt bra både dramaturgiskt samt teatraliskt, eftersom det inte blir ett axplock av klipp, utan en trailer med sammanhang som även har repliker som fans kan stanna upp vid och bekräftar det händelseförlopp som många trodde att WB skulle slopa. Perfekt trailer om någon frågar mig. Ja, nu är det bara att vänta till november då!

Pastatallrikar och politiker med lattesmak

Ja, jag läste i Sydsvenskan hos kusinerna i lördags att Miljöpartiet uppfattades som "ett parti med lattesmak" i innerstaden i Stockholm enligt skribentens rubrik på artikeln. Det tyckte jag var väldigt fint och likaså när jag såg att Google äntligen fixat ett ordentligt designsystem till sin bloggplattform, något jag med nöje utnyttjade och kastade bort min tråkiga vita ursäkt till design. Så, här är nu den nya. Den med lattenyanser i bakgrunden, tre kolummer och några fåglar som flyger i headern. Det tyckte jag också var lite fint.
(Och jagvisste inte vart jag skulle klämma in det, men jag gör nog det här. På tal om drömmar, jag håller med Denise lite, jag skulle nog inte heller säga nej till att bli biblotikarie om det inte hade vart för att jag är intresserad av så mycket annat.)
I dag när vi åkte hem så tog vi det obligatoriska stoppet på ILVA, den danska motvsarigheten till Ikea, och där fann jag och mamma världens bästa pastatallrikar. Ja, de är så djupa så att jag bara längtar tills jag flyttar hemifrån och köper egna såna och har fina hemmafester med penne pasta och champinjonsås i dem.
Ja, precis så fina var de.

Ett sånt där vardagsinlägg

I dag har det regnat. och regnat. och sedan spöregnat lite. Dagen har fördrivits med att kolla på How I Met Your Mother, redigerat bilder, och sömn. Sovmorgnar till tio, det är sånt som gör att jag längtar efter lov alltså!
Fick en glad överraskning i dag; jag får lön i juni, något jag inte hade räknat med! Pengar är något som mitt materialistiska jag gillar.
Ja, se har det väl inte hänt så mycket mer tror jag. Det borde ha hänt mer, men det har det inte gjort och av någon konstog anledning så är jag ganska nöjd med dagen ändå.
Jag missade Amanda Jensen i  går och Timo Räisänen i dag, båda på liseberg. Men ja, livet går vidare.

Don't bring flowers after I'm dead - Lev livet och gör det nu!

Hade idag ett intressant samtal med en tjej som jag träffat dagen innan om framtiden. Vad vill man bli egentligen? (Och ja, vad vill du bli? Skriv i kommentarerna, för jag bara antar att alla som följer min blogg är lika intressanta som mig, haha, och har en intressant framtid planerad. Skriv på alltså!)
Vi pratade om att vi både är inne på fotoyrket. Jag hade mer lagt ner det än henne, i och med att jag utbildar mig inom Media och vet vilken hård bransch det faktiskt är.
Samtidigt beundrar jag henne lite, i och med att hon vet om hur branschen ser ut, över att hon fortfarande håller fast vid den drömmen. Det är lite coolt ändå, tycker jag.
Vi pratade om att öppna egna företag, blåa kontor på manhattan med fönster ut mot gatan och en coffe shop i närheten för att brainstorma på. Det låter ganska nice ändå, det måste du erkänna?

Jag har nu de senaste veckorna äntligen införskaffat ett linsskydd (efter att jag tappat bort nummer 1 och nummer 2) och även ett fast 35 mm objektiv samt en awesome stor reflexskärm med en gigantisk stor diameter på 110 cm, det du!
Och för att nå till eventuella drömmar så måste man ju ha färdigheter, något som måste övas fram! Så jag behöver då självklart öva på sånt. Stilleben fixar jag ju helt själv, men modellfotografi är också sjukt kul och även något jag behöver öva på.
Så om Du känner att du kanske vill ha en ny profilbild någonstans eller bara en snyggare bild än klassfotot, varför inte skriva lite i kommentarerna och fixa en hejdundrans photoshoot med mig?

Solskensdrömmar, havsbrisen och dålig musik i fina hörlurar gör livet värt att leva!

YES! Nu, just det, exakt nu, är jag klar med allt som gäller skolan. Visst, portfolion ska fixas i morgon på lektionen och en kort grej i engelskan på måndag, men nu är jag och skolan officiellt inte så tighta framöver som vui har varit den senaste tiden. Så himla skönt! Serier ska hinnas ses, filmer ska ses, hjälpa pappa att lägga i båten, gå på en awesome studentmottagning, jobba och gå på festival! Det är sjukt vadmycket man hinner göra nu när skolan inte längre tränger på.

Och jag är nu ännu ett år äldre. Det känns bara bra, som tur är. Om mindre än ett år är jag myndig. Jag båsde längtar och inte gör det på en och samma gång. Men ja, vi tar det i ett annat inlägg. Ha det bra, njut av värmen och unna dig en extra glass nu i helgen!
Poffe

Vardagsfilosofi

I dag stod jag på tågperrongen och väntade på tåget några minutr i åtta. Jag tänkte att ja, jag blir inte förvånad om det kommer sent nu, så som det gjort de tre senaste tisdagarna. Men jag hade fel, och på något fint sätt så lyftes jag av detta och satt på tåget med ett leende.
När jag sprang över torget så andades jag korta, snabba andetag och ändå kände jag att det här hade vart en perfekt dag att spendera på liseberg. Men jag sprang vidare och kände mig lika glad, fastän jag var otroligt stressad. Bara någon minut kvar till lektionen började och jag var inte ens inom synhåll från skolan. Men med peppande musik i öronen så hann jag framj på rekordtid.

Jag sitter och pluggar. Evolutionen, avkommor, biosfären och ekologiska system bara virvlar runt i mitt huvud och det sättr sig inte. Jag kryssar för varenda fråga jag kan och när jag tröttnar så tar jag fem-minuterspauser vid datorn. När jag till slut har pluggat i runt en timme har jag fått 24 kryss. Visst, det var 45 frågor, men de resterande får tas en annan dag. Det får gå som det går, tänker jag samtidigt som jag tänker på att jag måste få MVG på provet för att få det i kursen. Lite hjärnkrock, eller som det skulle heta på provet, kollision av kontinentalplattor.

Grannens träd har slagit ut i blom och jag känner att jag vill bara springa ut och föreviga dem med min kamera. Men ljuset är inget bra och att trädet står i grannens trädgård försvårar saker lite. Sen borde jag framkalla den analoga filmen också, det har jag inte gjort än. Varför? För att tanten bakom kassan i affären monterade filmen på fel håll. Kort har tagits, kort har bevarats, men frågan är om man får ut dem utan att förstöra dem. Suck alltså.

Skrivfel... Stavfel... Nej, bara lite mellandagstomhet.

Jag har så himla svårt att formulera mig i dag känner jag. Har de senaste fem minuterna skrivit om detta inlägget åtminstone fem gånger, men det blir ingenting. Det blir bara några tekniska ord på internet. Det blir inga känslor, ingen förståelse eller ens någon antydan till att jag vill förmedla något, vilket jag faktiskt vill. Så i dag är nog bara en sån där mellandag. I går flyttade jag runt en massa och i morgon blir det till att söka jobb. Men idag, idag är jag bara trött efter en massa redovisningar, försöker att plugga ekologi och bara känner mig allmänt dåsig med den nya förkylningen. Inte nice skulle jag kunna skriva här, men jag är så himla borta, förkylningen gör mig verkligen snurrig, så det skulle bara bli så himla fel. Men jag antar att jag, som alla andra, behöver de där mellandagarna, som bara flyter förbi.

Never Fashonista For Me

På den korta rasten på våran tre timmars långa naturkunskap i förra veckan så flög våra mobiler upp ur våra fickor och mobilspel samt musik på högsta nivå blev det några minuter i Gyllene snittet, skolans mest ekande sal. När en klasskompis fingrar runt på min nya mobil så sätter han igång musiken och Raymond & Marias låt "Ingen vill veta var du har köpt din tröja" börjar spelas. Vi börjar då diskutera att den var helt klart före sin tid, den hade passat bättre 2008, 2009 eller kanske 2010 istället för 2004, det år då de faktiskt kom ut.
Radion spelade den hela våren och efter några gånger köpte jag deras debutskiva med just den låten. Jag var lite fast och den låten blev också årets sommarlåt/plåga/kalladetvadduvill det året enligt en hallåa i P3 förra veckan. Fast så är det nog med all min musik. Jag hänger kvar vid det mesta som jag lyssnade på 2004. Alla mina skivor flrutom Regina Spektor är nog inhandlade sedan 2005 och bakåt, tror jag.

Men, tillbaka till ämnet.
Låten var helt klart före sin tid. För vem vill veta var du har köpt din tröja? Visst, kanske din bästa vän för inspiration eller någon släkting som är nyfiken, men kinappast hela världen. Knappast att någon vill läsa om vilka kläder jag har haft på mig i dag och vart de kommer ifrån.
Men jo, tydligen finns de såna, som uppskattar sådant, och det är väl bra det. För vad skulle hända med alla dem som berättar vart de har köpt sina plagg på sina bloggar om ingen någonsin gav dem en kommentar?
Men jag, och de i klassrummet den där tisdagseftermiddagen, tycker väl att det känns lite överdrivet och vi ser väl inget värde på det. Visst, en gång kan vara kul, men att slaviskt följa en människa på internet för att få reda på vilken väska personen hade i dag? Nej, det är varken min typ eller stil och jag skulle nog aldrig klara att vara modebloggare själv. Hellre att jag lägger ner bloggandet än att modeblogga!
Jag gillar väl mer bloggar som handlar om drivkraftiga personer som gör saker med sitt liv och som skriver om det. Det får gärna vara en sån där alldeles perfekt saga så länge bloggaren pekar ut tillfälligheterna och visar att detta jobb/denna framtid kan alla nå. Jag gillar också bloggar som kan uttrycka sig, som nästan skriver i halv-novell-format, ungefär. Sen gillar jag ju självklart också fotobloggar ochj där skriver de ju oftast ingenting. Ingenting alls, bara massa fina bilder.

Men ett bra språk, det är något som kan få mig att fastna för en blogg även om själva handlingen i inläggen inte intresserar mig alls. För ett bra språk är något som får en att vilja fortsätta. Och språket ska även vara anpassat efter den som skriver med det. Om någon känd skvaller-bloggerska skulle skriva med underbara ord skulle jag tycka att det var fel. Jag tycker att såna bloggar, snabba och förstasidesrubriker-bloggar, ska vara med ett lite halvtaskigt språk, det är ju nästan halva grejen.

Lite halvsnurrigt inlägg får jag väl erkänna, men jag känner att jag fick ut det jag ville.
Så, vad gillar du för bloggar? Vilka bloggar följer du? Ge mig tips på bra bloggar och även kanske tips på hur jag kan göra min blogg mer intressant för dig (det betyder ju inte att jag kommer följa alla tips precis).

Matteboken väntar, men först ska jag ta en oerhört skön dusch!
Poffe

Egenknapprade ord på en gammal apparat

Hur skulle du definiera ordet mysigt?

För mig är mysigt när man på fredagskvällen återvänder till rummet efter en sen middag och ser att man har ett missat samtal. Ordet mysigare betyder att man då ringer upp denna person som spontanfrågar om man vill gå på loppis dagen efter.

Såklart sa jag ja och jag och min fina muminvän åkte in till den lilla staden och trängde oss in på den fullbelamrade loppmarknaden. Stekpannor, gamla kavajer, rådjurstavlor, tunnbröd, älgvykort, tyska lexikon från ett annat sekel och kuddar som flyger i vinden. Man träffade lite löst folk som man kände och samtalen hölls på en lagom nivå. Vi njöt av varandras sällskap lika mycket som de billiga priserna.

När jag kom därifrån hade jag med mig ett vykort som jag fick gratis, en gammal analog kamera, en bok som kostar det fembuddla på pocket shop och en studentpresent som blev riktigt lyckad. Men inte nog med det, jag fann kärlek för endast en tia. Skrivmaskinen stod där i en trasig, grå och fulcharmig låda med en alldeles underbar röd botten. Den kan skriva i både svart och rött och både jag och min bror njuter av klingandet som kommer i från den när "rullen" åker ända ut i kanten. Mmmm alltså. Alldeles perfekt.

Sen blev det othellospelande och äta ostsoppa på den lilla stadens första eko-café. Vi gillar't. Jätteskön dag. Avslappnad, uppfriskande, charmerande och en chans till att återigen ta nya tag.

Har du haft en bra dag?

Poffe

AWESOMENESS PÅ HÖG NIVÅ!

Det jag berättade om i tidigare inlägget, det är nu officiellt.

HARRY AND THE POTTERS KOMMER TILL SVERIGE!

Yes, det kommer i år inte bli något konvent ifrån duon Hannna & Ell, utan de två samt Elin, Elin och Emma har fixat hit detta otroligt bra bandet ända i från Usa. Augusti är månaden som ingen kommer att glömma, då bandet intar skandinavien med spelningar i Stockholm, Göteborg, Åre och troligtvis Oslo och Köpenhamn. Det som för mig är ännu mer spännande är att jag, tillsammans med Vickan, kommer att arra spelningen i Göteborg. Flygbiljetter, budgetar, lokaler, boenden och kontakter håller just nu på att redas ut, men inom en snar framtid borde även exakta datum ha funnit sig en väg till internet också.

För er som inte är insatta: Harry and the Potters är ett Wrockband. Wrock står för Wizard Rock och är låtar som handlar om harry Potter och hans värld. Harry and the Potters var det första wrockbandet i världen och har haft otroliga spelningar i Usa med uppåt 15 000 i publiken. Jag har dem till och med på en bild hemma i min bokhylla i en bok.
Så, för er som aldrig hört talas om HatP innan, om ni är hemma och har tid, så missa absolut inte spelningen i Göteborg, den kommer att vara oförglömlöig även för er och jag hade vart så glad om även ni var där. (Detta gäller även om du bor i annan stad och kan ta dig till antingen Åre eller Stockholm, då även de spelningarna kommer garanterat också att vara skitbra!)

FANDOM IS MIGHT - En låt av Harry and the Potters!

Sweet!

Okej, visst, förra inägget handlade om glädje och, ja, det gör detta också. Men så blir det ibland när man är helt full av glada känslor och lyckoströmmar.

I dag fick jag ett oväntat samtal från några av mina vänner. De satt på ett café och brunchade. Jag hade så gärna vart där, men det gick tyvärr inte. (Fast åh vad gott det hade vart med deras åh-så-goda baguetter och ekologiska juicer samt soppor av alla dess slag. Ack ja, tyvärr.)
Men i vilket fall. De ringde mig. Helt oväntat. Och de berättade en sak för mig som fick mig att bli ännu varmare än vad jag redan var i min svarta tröja som var helt solbelyst av vårsolen utanför fönstret.
Det värsta är väl att jag inte kan berätta något nu, men om några veckor, då nhji. Det kommer bli helt otroligt, gripande, krångligt, varmt, intensivt och alldeles supermega otroligt totally awesome!

Och jag var ute och sprang för första gången den här säsongen. jag dog lite kan jag säga och det är helt klart en underdrift.

Glädje

Åh, jag blir så himla glad då och då. Ibland kan då och då vara ganska sällan och ibland kan det vara ganska ofta. Men att fyllas av sådan där glädje som gör att man inte vet vart man ska ta vägen för att man är västkustens gladaste kille eller kanske ännu gladare, ja, det är så himla härligt. Då är man verkligen glad.

Detta skrev jag nu för tre timmar sen och sen dess har jag tänkt på ett antal andra saker, så mitt flyt försvann väl där skulle jag tro. Men vi kör på igen!
För du vet väl hur underbart det känns när man sitter helt nervös på tåget in till första skoldagen till en helt okänd klass och när man då får ett supersms med de där stöttande orden samt ett internskämt med?
Eller när en vän precis kommit hem från en begravning och i det sentimntala tillståndet berättar hur mycket man betyder för just den vännen och hur otroligt bra och sant det låter då?
Eller de där ack så sköna och traditionsenliga "God Morgon-smsen" som bara förgyller en regnig onsdagsmorgon så där perfekt?
Om du inte har det, så har du verkligen missat något. Antingen så kanske dina vänner är för stressade och inte har tid med dig eller så är de bara en klump med egoistiska människor. Eller så kan det ju vara en annan anledning, men det vet ju inte jag.

Sen när man efter många veckors frånvaro loggar in på den här bloggen och möts av en kommentar från en supersnäll människa till klasskompis som uttrycker uppskattning genom ord gör en också sådär himla glad. Att veta att mina ord faktiskt kanske någon gång, mågon dag, betyder något för någon. Att mina knapptryckningar på mitt tangentbord faktiskt blir lästa och uppskattade. Det är också något som kan göra mig så där superglad.

Och jag tror att det är därför som jag valde inriktningen textkommunikation i skolan. Just för att jag verkligen uppskattar och sätter värde på skrivna meddelanden och för att jag tycker att de kan vara minst lika viktiga som talat språk. För jag menar, hur många par har egentligen gjort slut, tragiskt nog, via sms/internet? Jo, ganska många. Hur många har också blivit ihop via den där msn-rutan eller liknande? Jo, ganska många.
Visst, inte jag, men det är ändå otroligt många som har det. Text är något man inte ska underskatta. Text får hela världen att bara några sekunder stå stilla för den personen som läser texten och det är då txten förmedlar sitt budskap.
Eller ja, det kanske inte direkt är så, men det är fint att tänka så.

Ha en bra påsk nu. Nu ska jag ta en godisbit ur påskägget bredvid mig och sen åka på släktmiddag.
/Han som gillar glada sms = Poffe

I brist på ord

Ja, jag tror att jag är det. Jag lovar hela tiden att jag ska skriva mer här, men det blir nästan aldrig så. Och jag tror det beror på att jag har lite ord-torka just nu, eller liknande.
För när jag inte ens kan skriva för mig själv, i mitt egnma lilla word-dokument, hur ska jag då kunna skriva bra saker som ska läsas av fler än mig?
Skoluppgifter är en annan sak. Där är det bara att klämma in så många naturvetenskapliga ord som går eller liknande, men när jag skriver för mig själv så är det orden som ska tala, inte termerna. Jag vill locka fram känslor och bilder från det inre i läsaren, men hur ska jag kunna det när jag knappt kan förnimma något själv?
Det känns lite hopplöst, men kanske att det går mot ljusare tider. De senaste dagarna har jag faktiskt öppnat Word ett flertal gånger, bara för att skriva. (Visst, alla har blivit raderade, men ändå.)

Och jag känner väl redanm nu att jag borde kommentera att jag skriver i Word och inte i anteckningsblock. Det beror väl på att jag påminns för mycket om skolan, att jag lättare kan uttrycka mig med ett tangentbord och... jag vet inte riktigt, det känns bättre.
Hur är det för dig? Dator eller fina anteckningsblock med massa fint kladd?
Keep fighting, keep writing!

Dagens reflektioner är att när man är trött så låter "I scream" nästan som "Ice Cream", vilket kanske inte är så konstigt. Den andra reflektionen är att Sveriges skolsystem har många fördelar, men att kurserna är verkligen hur skruvade som helst. (Men jag ska läsa filmkunskap! Och utöka programmet med 200 p. Jag kommer dö lycklig i vilket fall!)
Mycket saker händer nu (känns det som om jag har sagt det här innan? JA!) men jag är snart tillbaka. eller kanske inte, men det låter bättra att skriva så.
Ha det bra. Våren är här!

It's cold around me and I'll become, the snowy one.

Det sker så himla mycket kul saker med mig just nu att jag vet inte vart jag ska ta vägen. Om endast några timmar drar bilen upp till fjällen och för första gången på riktigt många år ser jag faktiskt fram emot att åka skidor med familjen en vecka. Det kommer att vara kallt, men känslan av att åka i gryningen på nypistad snö när det är vindstilla i från förra året hänger fortfarande kvar och jag vill bara göra om det.

Men innan jag försvinner en vecka ska svenskan in och så kan jag faktiskt äntligen visa ett exempel från svanbilderna.

Eh ja, känns lite torrt det jag skrivit nu, men jag skyller på kylan.

North it is!

Hundratals svanar och en otrolig sexåring!

Ikväll blir det melodifestivalen!

Dagen har tillbringats med familjen, farmor och farfar på en ö några minuters bilresa hemifrån. Snön är decimeterhög och solen återspeglar sig i den. Och den har så sjukt fina former, kolla bara här!

Men innan vi begav oss på en lång promenad runt ön som hade en massa övervintrande uppställda båtar så skulle vi mata svanarna och jag ljuger inte om jag säger att det var hundratals. Kameran bara smattrade och jag har bilder där verkligen HELA bilden täcks av svanars huvuden, kroppar, fötter... ja, allt vad som finns i svanväg!

När vi kom hem och satte oss i värmen började resten att laga en otroligt (!) god middag och medan potatisgratängen var i ugnen så berättade farmor om sin barndom, om staden Göteborg på 1950-talet, om hur de åkte kälke i spårvagnsspåren. Hon berättade även om hennes morfar som var sjöman och hans papegoja och jag verkligen älskar när mina far- och morfärldrar berättar om tiden när de var små, om Göteborg för länge sedan.

Nu blir det Melodifestivalen och ajg är taggad. Alla ogillade och hatade Petra mede förra året, alla utom jag. Nu är det Dolph Lundgren, Christine Meltzer och Måns Zelmer löv (tre, hur ska det gå?) som tar över rollen som programledare och jag hoppas att Christine verkligen kan lätta upp de andra två.

Jag har väl inga direkta förhoppningar inför årets deltagare förutom Alcazar som jag tror kan komma med något lika storslaget som Stay the Night. Sen hoppas jag att Pernilla Wahlgren inte gör bort sig, vilket jag tror att hon kommer att göra, för hon är rätt skön ändå.

Och innan jag avslutar så måste jag bara skriva ett citat ur Mark Levengoods bok "Gamla tanter lägger inte ägg". Citatet kommer från sköna Kim, 6 år.

"När man dör kommer man till Paris."

Nog för mig, ha en bra kväll!

Like a Word, I said to you last night.

Jag har funderat lite. Lite på att det kanske iinte borde vara såhär. För vem, vem börjar leva ett liv ovanför de rosa molnen, eller får vingar så att den kan flyga till solen eller ens det minsta kunskap till nästa fysiologiprov på universitetsnivå av att läsa just det här? Det här, min blogg. Jag funderar på att bara rämma hela alltet, aksta det ut för ett stup och börja på ett vitt ark med endast ett par få rader med ord som uttrycker så mer en bara meningar av typsnittet Times New Roman. Med en bild på en svan eller en flick på en tågstation som försöker att läsa i allt buller från alla andra resenärer. Eller något liknande, jag vet inte. Det är lite dimmigt på hjärnkontoret just nu. Tror jag i alla fall.

I skolan står det på flera ställen att ord skadar. Det är så sant, även om orden som liknar glasskärvor råkar vara inlindade i papper så gör de lika ont. Svammel, yada and also yada. Jag kommer ingen vart. Vi ses.
Poffe

BARA en förkylning...

In the Happy Land....
Eller kanske inte, men livet flyter på. När det värsta i ens liv är en förkylning så tycker jag att man har ett ganska bra liv, och det har jag. Fast de glashala trottoarerna är ju inte heller att leka med, jag känner mig ju helt klart värre än Bambi, men som en vän sa till mig så är det bara lite charmigt på ett konstigt och isigt sätt. Vi bor ju faktiskt i Sverige.
SF Bio slår rekord och släpper otroligt många 15 filmer i Februari, så denna vår  kommer innehålla ännu mer film då jag också blivit guldmedlem (ohja, stolt och fattig!). framförallt är det väl Percy Jackson i februari och Alice in Wonderland av fantastiska Tim Burton som kommer i Mars. Säg en enda person som INTE har längtat efter den och jag blir förvånad.
... Och jag har fått lite drömmar om att hyra en lägenhet i Paris någon sommar om några år!
Poffe

Jag har börjat att redigera mer vintage och ditt röda hår är så fint!