Blåbärspoesi på öppet hav

Återuppstånden ur graven.
Snön glittrar på marken och andedräkten flyger som om den hade en egen själ. Choklad varenda morgon och en tråkig kalender av principer och nostalgi. Frusna händer på en morgonspårvagn när solen precis håller på att gå upp över kyrkogården. Chailatte och julklappsstress. Mycket folk och ändå en känsla av ensamhet. Och ännu har inte ljusen inne på Liseberg nått mina ögon. Alldeles förfärligt förskräckligt och otänkbart. Men ändå är det december. Och snart är det jul.

Yes, jag är tillbaka, i alla fall för stunden. Har tvekat länge och inga löften synes, men kanske att jag har hittat tillbaka, ännu en gång.