He's dead, and soon will Percy Jackson get a Wacom Bamboo A6

Ja.

Hemma nu från Österlen. Eller ja, kom hem i söndags kväll, men ingen inspiration har infunnit sig förän nu, så nu kommer alla känslorna på en och samma gång.

Passande av småbarn, bada i pool, hundpromenader, Sagan om Ringen, pannkakor, glass, medeltidsborg, jordgubbar i vinglas, fotografera, sola.

Mycket hände veckan som var, och även om det var fullt liv i sommarstugan vid kusten, så var det en annans liv som slocknade denna vecka. Visst pratar jag om The King of Pop, han som hade rekordet på mest sålda skivor, som gifte sig med Elvis dotter.... Michael Jackson. Visst att jag inte lyssnade på hans musik varje dag eller varje vecka, men det var bra musik, och han startade allt. Han var en av dom få som skapade yta åt framtidens artister. Många säger att han var lika stor som Elvis, men det tycker inte jag. I mina ögon var han större.

Just nu spelas Billie Jean och Thriller om varandra några gånger per dag, och även Bad hoppar in ibland. Tidningsartiklar om honom ligger brevid mig på skrivbordet och jag känner mig stolt över att kunna säga att jag var med när han fortfarande levde.

Percy Jackson-boken "The Demigod Files" hade i måndags kommit in till SF-bokhandeln efter en lång skeppning från staterna. Jag åkte snabbt in, och efter vad jag har snabbtittat i den verkar den riktigt bra.

I dag ska även pappa köpa (nej, inte pappa betalar-stilen, det är för mina pengar) en Wacom Bamboo A6, lättare förklarat en elektronisk ritplatta, som ni ser på bilden. Och gud vad skoj jag ska ha med den, räkna med att bloggen kommer att fixas till när jag har den i min hand.

Ja, det känns som om det här börjar bli lite långt, och jag vet inte hur många av dom som började orkade ta sig hit ner, men en snabb sak innan juag slutar.

Fick igår hem en sån dä stor undersökning som gäller hela folket, men som bara 2-3 miljoner gör. Många slänger såna här, och eftersom det är frivilligt tycker jag att det har rätt att göra det. Men det värsta är ju att många av dom som slänger dom senare kommer och klagar på samhället. Så varför inte fylla i den 40-sidors (lång, jag vet) blanketten så att man kan påverka samhället istället för att bara sitta hemma i soffan och gnälla?

Många människor är ett mysterium.

Ha det bra i solen!

Mindre än en månad kvar...

BILJETTERNA HAR SLÄPPTS TILL Harry Potter and the Half-Blood Prince!

Och alla sover. Jag sitter här och hypar själv med några som inte ens bor i samma stad som mig, så vi kan ju inte boka biljetter liksom. Och Sf verkar ha slopat idén på midnattspremiär, och ännu värre är att de släpper biljetterna i dag för de som är med i bioklubben, men vi vanliga dödliga får vänta tills på lördag för att kunna boka. Fy skam.

Och allt känns så nära nu. Och det är så frustrerande att veta att många just i denna stund kan boka biljetter, men inte jag. Snart är det över. Verkligen. Snart kommer även filmerna att ta slut, och vad har vi kvar att se fram emot då? Visst, en teampark, ett lexikon och massa saker, men ingenting i stil med en film eller en bok, för det är något speciellt det. Som skillnaden att få en kram av den man älskar och att få en kram av en främling på stan.

Ja, snart är allt över. Och jag vill inte att det ska ta slut. När han dör på bioduken, då kommer jag nog äntligen inse att snart är det faktiskt över. Och jag kanske kommer gråta också, för denna gången tänker jag inte stoppa tårarna om de kommer.

The time has come

10 juni 2009, sista dagen för mig i grundskolan.
Jag hamnade i en klass i högstadiet som har vart allt annat än lugn och sansad (inbrott i städskrubben för att dricka diskmedel, räddat tre fåglar, m.m.) och det har haft både sina för och nackdelar.
Det känns så konstigt att inte längre kunna gnälla på att man inte står ut med dom, att man inte längre kan inse att klassen kanske inte är så dålig eller till och med inse att vi kanske är den bästa klassen på skolan. Vi, jag, kan inte det längre, för vi finns inte längre. Det finns inget mer 9G 2006-2009.

Många grät, stipendier dealdes ut och likaså regnet som glädjen hängde i luften. Många tog allt på stort allvar, men jag var inte en av dem, för jag tror ännu inte att jag har insett att det är slut. Jag har inte fattat´det än, för det är så självklart för mig att gå till skolan och ena stunden undra varför man inte bytrte klass i sjuan och andra stunden skratta med kompisarna d någon har gjort något helt galet.

Sommaren har nu börjat (nej, inte den metrologiska, utan den i våra huvuden och den i kalendern) och det betyder framförallt mycket badande och sol, men även mycket böcker och film. Troligtvis påbörjar jag (för första gången!) Sagan om Ringen i morgon, och kanske hinner jag med att se Australia i morgon?
Ja, det hr kan nog bli en bra sommar, verkligen.

Live with your heart!

Allmän väg

Är det bara jag, eller tar många mina inlägg väldigt rakt och allvarligt?
Visst, jag har en liten dröm om att bli författare, men jag inser att det är lika stor chans att det slår in som om en liten flickas dröm om att bli sångerska skulle slå in. Men flickan fortsätter sjunga, och jag fortsätter skriva.

Och när jag skrev om egoismen så är det många som har trott att jag tror att jag är er egoistisk än många andra, vilket jag inte tror. (Gud vad mycket tror och jag, jag blev själv lite förvirrad där)

Sommaren har kommit, oxh min födelsedag firades i veckan som var. Många intressanta saker, så som dvd-boxar, kalligrafi-pennor och och ett gammaldags fickur från 1841.
Det du.
Skåpen städas och lärarna vet knappt vad de ska göra med oss på lektionerna nu när nian börjar närma sig sitt slut.

Pratade med en gammal klasskompis på bussen om klimatfrågor, och utan förändrngarna hade vi inte haft de här varma dagarna vi har nu, sa han.
Jo visst, men när de iskalla vintrarna blir ännu kallare här i sverige, då flyttar jag utomlands.

Det känns som om jag bara babblar i dag´och uppehåller dig från viktigare saker, men tro inte att jag är borta.
It's never too late to make it!

Sann Egoist, javisst!

Jag inser först i dag att jag kan skriva in ett ord och söka på det, och se i vilka inlägg jag har skrivit just det ordet. Jag testar lite olika saker, och det verkar lite smått kul. Tills jag testar ordet jag. Då blir det inte så kul längre. Av 45 inlägg har jag skrivit det i hela 44 stycken. Hur klarar man ens det? Sitter jag och undermedvetet försöker få in det ordet i varje inlägg? Är jag så himla egoistisk?
Ja, det verkar så. Men jag tror att mycket av det vi gör som vi själva inte ser något egoistiskt i, är ändå egoistiskt som vårt undermedvetna har räknat ut. Tänk dig att du har en vän som har ett problem. Några, väldigt få, kanske hjälper vännen bara för att få tyst på hur den klagar över sitt problem, vilket såklart är ren egoism. Men de flesta gör det nog för att de vill hjälpa vännen, och inser aldrig att det kanske gjorde det med något egoistiskt motiv, men då undermedvetet. För att då dra upp vännen med problem igen: Att de flesta hjälper vännen bara för att vara snälla och bara se till det så att den har det bra, men ditt egoistiska undermedvetna kan styra så att du gör det bara för att det även smärtar i dig om det smärtar i din vän.

Om du ger en present så tänker ditt egoistiska undermedvetna att du gör det bara för att du på din födelsedag ska få en present tillbaka. Om man gör någon en tjänst så kan det vara för att man tänker att det kan vara bra om den är skyldig dig en tjänst.

Jag förstår inte allt jag har skrivit i inlägget, så ni är inte korkade om ni blir förvirrade. Det jag försöker säga är att det säkert finns personer som kan vara jättegoda medmänniskor rakt igenom, men att många av de goda medmänniskorna styrs av ett egoistiskt undermedvetet är inte fullt så otroligt. Det är bara en teori, men det kan stämma in på många fall!

Write Wrote Disaster

Frågan är: Har alla vettiga tankar om analyserande och kritiserande om saker och ting bara försvunnit, eller vad? Visst att jag kan analysera lite när jag sitter i skolan med ett papper framför mig, men att analysera och tycka till om vardagliga saker och sedan skriva ner dom och... Ja, jag är väl bara i en svacka får jag hoppas.

Men dagens insikt, som jag egentligen haft en miljon gånger innan, är att det är himla svårt att bedöma sig själv. Har skrivit en novell till svenskan, och sitter nu och ska läsa igenom den. Läsa, det går jättebra, men att kommentera och tänka på vad jag ska ändra och allt det där, där går det snett. För att när jag läser det så läser jag ju mina egna ord, och jag kanske tänkte på något när jag skrev på texten som var bra för innehållet, som jag sedan tänker på när jag läser den, men som ingen annan kommer att tänka på när de läser den. Det är mina ord, och om jag läser början av en mening så kan jag oftast säga hur jag avslutade den utan att titta på pappret. Dels för att jag just nu läst den många gånger för att rätta, men det är ju mina ord, mina tankar, som formas i ord på det där pappret, och jag känner ju mig själv, eller hur? Jag har lätt att uttrycka mig om texter jag läst, men att göra det om mina texter går verkligen inte för mig. Är det bara jag som tycker att det blir klottrigt med alla utsvängande beskrivningar och gör att det kommer i från den raka stilen eller är det bara fint med de små onödiga beskrivningarna? Det är så jag precis tänkt om novellen jag skrev, och jag undrar verkligen hur författare kan läsa sina egna texter och samtidigt vara objektiva. Jag klarar det verkligen inte, och det är nog ännu ett bevis till varför jag inte ska bli det. Men det hade vart kul.

Eurovision i kväll, och jag hoppas verklien att Norge går vidare så att både vi och dem står i finalen. See ya!

Tiden flyger i väg, men jag är snabbare!

Bloggen dör, återuppstår och dör igen. Det är lite fint att den klarar det, men nu ska jag försöka att mata den med inlägg med jämna mellanrum istället. För nu är proven inte slut, men på en behaglig nivå (1-2/veckan, jag skulle gärna skippa proven) så nu kör vi!

Matte nationella i morse och Mellanöstern efter lunch, snabba hopp och mycket man ska lära sig. Men när man sitter och pluggar om hur folk har det i fjärran länder så förväntar man sig inte att stöta på det här:

Kvinnors klädsel är reglerad i lag. Icke-muslimska kvinnor ska bära "anständiga kläder", vilket i princip innebär hijab. Muslimska kvinnor ska bära abaya, hijab och niqab. Den religiösa polisen, mutawa, ser till att lagen efterlevs. 2002 hindrade mutawa otillräckligt påklädda skolflickor från att ta sig ut ur en brinnande skolbyggnad, vilket ledde till att 15 elever innebrändes.

Visst att människorna i det här landet har en annan syn än oss på vissa saker, såsom dödsstraff för minderåriga, men jag tycker ändå det här är att gå för långt. Riktigt för långt.

Percy Jackson and the Last Olympian kom ut i dag..... I USA. Lite drygt att man inte bor där nu. Nu väntas att den ska fraktas över så att SF får in den så att jag kan köpa den, läsa den och njuta. För jag ska ha den. Så snabbt som möjligt! I dag har jag hunnit mycket, riktigt mycket. Datorn, läxor, se på Pokémon, spela Piano, nörda TV-spel (varva GoF), fota och se på Ghost Whisperer är bara några av de saker jag har hunnit med. Det mest förvånande är att så här mycket saker hade jag knappt hunnit på två vanliga eftermiddagar, så vad är lösningen? Mindre prov, och jag njuter i fulla (nyktra) drag!

Sommaren kommer, och snart börjar laget med träningar. Pepp!

Nattfilosofi (en aning grumlig och flummig)

Att bara sitta på ett tåg och lyssna på en sångerska som sjunger att man aldrig ska komma tillbaka med sol och grönt gräs utanför fönstret och skrikiga småbarn i vagnen är bara så himla mysigt, och jag längtar tillbaka till Lund. Staden, Agnes och kusinerna.
Och tänk att bara på tåget ta beslutet att inte komma tillbaka. Att jag med 200 i plånboken och några hundringar på kortet bara stuckit i väg och aldrig kommit tillbaka. Fint, men skrämmande och orealistiskt.

Förkylningen härjar, och de som pratade med mig i dag borde få pris för att de stod ut med mig då min hals lät värre än vad den gjort på de senaste två åren (och just i dag fick folk mig att sjunga på musiken? IG, här kommer jag.).
Myskväll på Rosa Pantern efter Cortégen. jag älskar inte de människorna, för det är fel ord. Vi känner varandra så väl, och vi är lika lika som vi är olika, men ändå klaffar det. Och det känns så bra. Älska är ett väldigt svagt ord, och samhörighet också.
Jag älskar mina gula post it-lappar. Bara så ni vet.

En händig man (med huvudvärk)

I går kväll satt jag och klagade på att jag hade så mycket skolarbete, och Vickan rådde mig att stressa ner och ta det lugnt. Även om det inte var planerat så, så blev det ändå inget skolarbete i dag, och det är jag glad över.

I morse vaknade jag med förkylning of doom och kunde knappt prata. Bra början på dagen. Jippi. Skolan gick snabbt, och på franskan såg vi en film med Audrey T... (Amelie från Montmarte, Tillsammans är vi mindre ensamma) och den var jättefin. Fast jag hade en massa huvuden framför mig så jag såg inte texten, men jag lyssnade på det fina talet jag inte fattade någonting av (inte koncentrerad säger vi) och såg en massa fina rörliga bilder. Dagen fortsatte, och jag känner att jag har hunnit med mycket i dag, och mellan alla saker hann jag med att nysa femtioelva gånger. Bra.

När man sedan ska tio i åtta ta en huvudvärkstablett i medecinskåpet, så knuffar man ner hostmedecinen och flaskan splittras i en triljon bitar. What a Wonderful Day, liksom. På med träskor (akta fötter för skärvor), hämta dammsugare, torka av bänkar med trasa, rulla i hop matta som blev äcklig efter att jag gått med hostmedecin-skor på, och sedan våttorka golvet. Inte precis vad man hade tänktr sig när man öppnar den lilla dörren till skåpet, men man kände sig händig efteråt, och fortfarande har jag ännu inte tagit tabletten. Dåligt.

I morgon blir det att infira våren som en sann Göteborgare på Cortégen med vännerna. 100 års jubileum och allt, jag tror att paraden kommer bli awesome. Sen även ut till sjöss i helgen, vilket blir mysigt.

Keep in Touch!

Big Surprise!

Pluggar på rasterna, på bussen, i sängen, vid matbordet och framför datorn. Dag ut och dag in. Och det tar aldrig slut. Ischlo-Pischlo!
det värsta är att det ploppar upp nya saker hela tiden, och att jag tänjer och vrider på min tid, så att det nästan blir ohälsosmat och i vissa fall omöjligt.
Det är vid såna tillfällen man blir glad att man räknar fel i sin pluggtid och inser att man har en extra timme innan bussen går till kvällens Musikal som musikklassen sätter upp (deras sista framträdande som klass, kom och kolla!)

Jag vill egentligen skriva något roligt just nu, men jag är så uppe i pluggandet att jag inte kan tänka på npgot annat. Om jag har tur så hinner jag se en film i helgen, det får vara min ynka lilla belöning för allt slit.
I morgon blir det vännerna i solen på stan, och förhoppsningsvis en snabb kram av Agnes som kommer med tåget från det fina landskapet vi älskar!

Hej så länge!

klagande-inlägg nr femtioelfte

"Den industriella revolutionen medförde många sociala, ekonomiska och teknologiska förändringar. Detta hände i...."
Sommaren närmar sig, mindre än 50 dagar kvar till Sommarlovet börjar, och skolan slutar. Ja, skolan slutar måste jag ha med i meningen, för det är nästan viktigare än att sommarlovet börjar.
Just nu har vi arbeten i alla ämnen med så korta deadlines så att vi nästan ligger där på linjerna helt döda och ber om att få en extra dag på oss.
Snart kommer jag väl ha mardrömmar om att lärarna springer runt i korridorerna och river massa betygslappar för att jag var så dålig. Usch alltså.

I går var jag och köpte linser för att jag inte hade några kvar. Jag brukar beställa från nätet, men när jag nu gjorde det i helgen, och de brukar aldrig hålla leveranstiden på en dag, så gjorde jag det. När jag kom hem så hade jag värk i benen (och har det fortfarande) hela kvällen. Jag öppnar brevlådan, och hittar jag inte linserna jag beställde från nätet?
Ironi på hög nivå får avsluta det här ogenomtänkta och halvdåliga inlägget. Jag skyller på skolan, okej?

Harry Potter and the Bastard Warner Bros.

I dag var releasen på den nya trailern, den fjärde i ordningen på Harry Potter and the Half-Blood Prince, som skulle haft premiär den 21 November (man ska hålla vad man lovar!) 2008, men Warner Bros. ändrade release-datumet till 17 juli för att få fler tittare då amerikaner går mer på bio på sommaren.
Visst, fine for me, och denna trailern var jättebra. Älskade verkligen vissa perioder, och den var mer verklighetsförankrad med massa power och magi i, i och med att de filmar mycket i centrala London i denna filmen. Att se Katie Bell bli förhäxad, Arthur Weasley springa in i en eldsvåda för att rädda sin dotter (vilket inte är med i boken, men gillar det ändå) och striden på toaletten mellan Potter och Malfoy var några höjdpunkter i trailern. Även att de är lite Harry/Ginny gör ingenting.
Vad är problemet?
Jo, nu har Warner Bros. (trodde detta inte rörde oss i sverige, men efter att en kompis kontaktat SF så visar det sig att de även gör så) bestämt sig att FLYTTA datumet IGEN, och denna gång till den 15 juli, en onsdag.
Jag SKA se den på releasen med mina vänner, och inget annat. Att även försöka komma upp till ett konvent i samma vecka i Stockholm utan att förarga mina föräldrar för att jag inte spenderar tid med dem på deras semester kan bli svårt. Och allt tack vare WB, hjärtekrossaren i våra liv.
Tack WB, utan er skulle vi inte ha något att klaga på.

Chokladkaniner på 2000-talet fick preliminära besked från gymnasiet

De har vart mycket saker i skolan denna veckan, sådet kändes extra skönt att lägga sig på en filt på gräsmattan och läsa en timme. Skulle inte bli förvånad om vi har runt 17 grader i dag igen. Hörde föresten att det var 14 grader innan klockan tio i dag. Sommaren är på väg!

Jag har en stor kanin helt gjord i choklad brevid mig, som jag fick i mitt påskägg. Ska jag äta den eller vänta ännu en dag bara för att den är så fin så jag kommer sakna den om jag äter upp den? Jag vet inte, men snart kommer säkert choklad behovet ta över makten och jag kommer sluka den snabbt.

Läser just nu en bok som är ett skolarbete. Kallocain heter den, och det är en bok som handlar om 2000-talet och är skriven på 40-talet, och Karin Boye skriver väldigt poetiskt med långa utläggningar som får en att tänka själv och även tolka det hon skriver. Och tolkandet är det viktigaste i boken, eftersom hon skriver hur hon tror att 2000-talet kommer se ut om tyskland vinner andra världskriget, och hennes kommentarer om kriget (som om hon själv sagt dem i klarspråk skullle censurerats) lägger hon in mellan raderna i sina karaktärers repliker. Jag har alltid gillat Karin Boye från den stund jag fick höra talas om henne, och jag kan nog säga att hon var före i sin tid, att hon har lika stor skriv-förmåga som dagens författare. Att hon även kommer från Göteborg gör ju ingenting.

I skolan går vi och räknar ner varje dag tills sommarlovet, och slutet av nian. I dag kom också äntligen det preliminära intagningsbeskedet, och jag kom in på NTI Media. Så himla glad är jag nu, och detta kommer firas med att se på disney i morgon.

Funderar på att gå ut i solen igen... det var ju så skönt... Men jag måste plugga också, så kanske att jag pluggar lite nu och njuter av de sista strålarna sen. Ja, jag får se.

P.s. Kolla gärna igenom länkarna här brevid till bloggarna jag följer, vissa av dem har bra desig, andra har bra text och några har allt det där.

Wiki/photo/nerd

Alltså, Wikipedia är konstigt ibland. Riktigt konstigt. Det finns en artikel om Synagogan som bara är på ungefär 30 meningar skulle jag tro, medan artikeln om kvinnor som präster skulle säkert ta upp 8 A4-sidor i ett Word-dokument. Strange, I know.
I går var det påskafton. Påsk betyder egentligen inte så mycket för mig, eftersom det är ingen speciell påsk-tv, släkten samlas eller att man längtar flera dagar innan. Man är ledig, och man får för mycket godis för att orka äta upp det. Missförstå mig inte, jag gillar påsken, men det är inte samma sak som ens födelsedag eller jul, och då menar jag stämmningen och inte gåvorna.
En foto-promenad med Fanny och hennes lillebror blev det. Enkelt, men väldigt mysigt. Har inte haft lusten att fota på jättelänge, men kände att både jag och bilderna blev bra när jag fick sätta fingret mot avtryckaren och trycka av (vi pratar kamera, inte pistol). Sen mötte vi upp Ella och tittade på brasan på Marstrand. Stor och fin var den.
Sen har jag även kollat runt lite kring The Last Olympian (Percy Jackson by Rick Riordan) i dag. Massa hintar, första kapitlet utlagt, kollat runt priser och mejlat svenska bokhandlar i jakt på om den kommer till sverige eller om det får bli amazon för att få den på release-datumet. Det är inte samma sak som Deathly Hallows då jag nu nästan är ensam, men spännande är det.
Solen har vart här i dag igen, och 17 grader är inte dåligt. Spelade kubb, fällde ett träd, spelat keyboard, lyssnat på musik och skrivit en uppsats på intution. Livet går framåt, och min choklad kanin skuttar framåt.

Sockerkick in a different way

Onsdagen så fick jag en liten ego-boost i och med att jag slog mina farföräldrar i othello 4 gånger, och då känner man sig faktiskt lite skicklig och till och med lite smart (sen att de aldrig hade spelat det innan hör inte hit).

Efter det bar det i väg in till staden som jag älskar (aka Göteborg) med två underbara vänner. Överraskningsbio skulle det bli för den ena (känns lite fel att behöva sitta på tyda.se för att kunna stava till överraskning bara så ni vet) och jag förstör allt när jag kliver på bussen.

"Vad ska du med kameran till inne på bion?" Jag älskar verkligen mig själv i dessa lägen.

Kenny Starfighter är något jag rekommenderar starkt!

Man behöver inte ha sett TV-serien, och även om jag såg den för flera år sen (det var nog 90-tal i alla fall), så kände jag igen rösten på vaktmästaren, och det var det enda jag kände igen.

Humorn är på topp igenom hela filmen, och har ett riktigt bra avslut (när de väl hade dödat skurkarna var jag orolig för att det skulle vara slut, men sen så kom det där fantastiska och klassiska avsnittet i en hjälte-story. För någon byggnad måste ju sprängas i luften, annars blir det ju inte hjälte-story, eller?).

Björn Gustavsson förstör filmen lite faktiskt, medan Johan Glans är min favorit i filmen, och att han sedan multiplicerar kraftkristallen (?) är så himla bra!

Bra kväll!

I går var det dags att träffa en massa vänner, och även några jag inte träffat förut som hade prppat in sig i bilar och åkt över hela landet. Sjukt skoj hade vi, och jag insåg att man kan inte ha bättre vänner än vad jag har. Det går verkligen inte.

Kanske blir det Expecto i sommar? Vem vet.

Sen vet jag verkligen inte vad jag ska skriva här. Ska jag skriva vardag då och då eller bara analys-inlägg eller vad vet jag?

Jag ska i alla fall bli bättre på att kommentera andras bloggar.

P.s. Nu finns även en liten sak här nedan för där du kan klicka om du håller med om det jag skriver, om du bara tycker att jag svamlar och inte gillar det jag skriver eller bara vill visa att du läste genom att klicka på knapparna nedanför.

Sen har det kommit upp en besöksräknare längre ner på sidan över unika besökare.

Ja, så är det.

Over and out!

Mysigt

Solens skiner. Verkligen, jag skojar inte.

Dagen tillbringades med vännerna. Sitta och dingla med benen i det gröna gräset när man äter lunch, njuta av en god fruktsallad och pannkakstårta (jag verkligen äslkar det alltså!), prata djupa tankar och bara skitsnack, boka biljetter till Kenny Starfighter. Det är så en dag ska vara, en helt alldeles mysig och små skön dag.

Alltså, en dag utan skola.

Och jag gick en kvällspromenad i dag, vilket var riktigt skönt. Att äntligen få gå en riktig prom,enad efter att ha legat sjuk i en vecka var både bra för mina rastlösa ben och så fick hjärnan tänka mycket.

Jag ska se mycket Disney i sommar, jag msåte verkligen se Mulan igen. Och Pinocho.

Sen ska jag försöka läsa Harry Potter and the Order of the Phoenix (1000 sidor) på mindre än ett dygn.

Att sen hitta ett sommarjobb vore inte fel, men jag kanske inte hinner det. För jag ska ta det lugnt. Fota lite, läsa lite, bada lite.

Känns det som om jag längtar till sommaren?

Ja, jag gör nog det. Det, och London.

"Friendship often ends in love; but love in friendship - never."

Och där hade Charles Caleb Colton fel, men spelar det någon roll nu? Nej. Det var ett fint citat i alla fall.

Kitty Jutbring var med i Let's Dance. Alla hemma i TV-soffan kommenterade henne "kan man se ut så där?" "ja, titta som hon ser ut" och många fler. Men även om jag inte gillade hennes hår, så tyckte jag ändå om henne (men inte sa jag det högt).
För att hon var sig själv, hon ville se ut så. Varför skulle hon ändra sig för att hon var med i Let's Dance? Alla går ändå sin egen väg, och hon vill se ut så. (Sen hade hon väldigt fina klänningar)

Hittade i alla fall i dag att hon skrivit om Kärlek i Aftonbladet, och det stämmer verkligen så väl, och det hatar jag.

http://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/kittyjutbring/article4750447.ab

Jag skulle inte klara av att någon skiljer sig från mig efter 20 år. Jag skulle bli helt chockad. Betydde aldrig de 20 åren någonting? Samtidigt som att jag skulle bli så himla arg på mig själv om jag kom på såna här tankar. Det är inte rätt.

Ja, nu hoppas jag att Laila Bagge vinner Let's Dance!

All I need to make a comedy is a park, a policeman and a pretty girl.

Och det fina citatet av Charlie Chaplin får börja dagens inlägg.

Meterologiskt kom våren i 1 mars och rent praktiskt kom den i måndags. Tidningarna skrev om caféer som hade uteserveringar, solen sken, folk fick vårkänslor, vissa gick utan jacka och snart skulle vårdagjämningen vara. Men vad hände sen? Såklart kan inte lycka, eller vår i det här fallet, vara för evigt. Så när vi kom ut från skolan i dag, visst vi blev bländade (det blir man efter att ha varit inne i en alldeles för mörk skolbyggnad), men det var inga kontraster och allt var bara.... grått. Det var ingen dimma eller regn, så man ska inte klaga, men ändå. Det känns så snopet att när man väl fick våren efter alla snöoväder och vinterförkylningar så sprang den iväg igen.

Och nu kommer jag till dagens uppgift, som jag skäms för, rejält. Jo, det är så att....... OKEJ, jag har inte sett Star Wars filmerna, och det är ju nästan ännu värre än att inte sett Titanic och... jag har inte sett den heller. Och Sagan om Ringen ska jag se, jag lovar. Men jag gillade inte sådant när jag var liten (läs: 10), och sen så har det aldrig blivit av efter det. Och Titanic har jag aldrig haft chansen och se, och den har aldrig vart högst upp på min prioriteringslista. Så dagen till ära ska jag se på Star Wars, för FÖRSTA gången. (Måste tilläga: Jag är inte helt dum, jag vet lite om Star Wars. Vem Luke är, i vilken ordning de är filmade, hur Darth Wader blir vem han är, etc.) Ettan blir det, efter att ha snackat med bror. Jag undrade om jag skulle se trean först och ta dem i den ordningen de är filmade, men det tyckte inte han. Så då blir det så. Eller ska jag ta det på något annat sätt, förslag?

Efter att ha kollat igenom alla arbeten och inlämningsdatum och allt, så har jag insett att det faktiskt kommer att gå. Om jag anstränger mig, vill säga.

I morgon blir det kanske "Män som hatar kvinnor" på bio med familjen, om jag har tur. Har inte läst boken (än), men filmatiseringen verkar RIKTIGT bra, så jag kanske gör det efter.

Ja...... Hej då.

EDIT: Jag är faktiskt inte helt bakom flötet, tro det eller ej. Så, jag skrev fel. Jag tänker alltid på Trean eftersom de först är tre filmer innan 1 kommer och med ettan så är det tre filmer, alltså det är mycket tror. Men jag vet att det är FYRAN som är filmad först. Förlåt Malin.

Snurrigt värre

När jag blundar ser jag orden "Treenighet", "suveränitet" och "Utrotning" framför mig och jag vill verkligen inte. Visst det är helt okej att läsa om det, ibland kan det till och med vara intressant, men att skriva en korrekt (vet du hur svårt jag har för det just nu? Och jag vet inte varför, bara svamlöar till allting.) uppsats om varför judarna och kristna inte bildar en religion eller förklarar vad suveränitet betyder och det skottska rättssystemet i en annan uppsats om det finansiella Storbrittanien (eller The United Kingdom of Great Britain and Northern Ireland som engelska wikipedia envisas med att säga).

Trött. Men nej nej, jag ska inte klaga. Absolut inte. Inte det minsta.
För jag har en Ben & Jerry's i kylen!
Mmm. Phish Food.

The Return

En flinga, två flingor, MASSA flingor.

Snön rasade ner och efter fem minuter var världen utanför klassrumsfönstret helt vitt.

Men hallå, det är den 12 mars, varför kommer det snö nu,

nu när ingen vill ha den? Med tunna tygskor och oro för att ramla pladask i snön (skratta du, det brukar faktiskt hända mig) så tog jag mig hemåt. Men våren hade ju precis kommit, fåglarna kvittrade och solen sken. Vad blev det av det? Nu får vi snön (okej, hellre bo i Göteborg än Stockholm nu, men ändå!) och det kommer ta ännu längre tid tills våren kommer. Snö betyder också kyla, vilket gör att jag aldrig kommer slippa i från min förkylning. Usch, fy och blä!

Internet var borta en vecka, och sen har jag inte haft någon inspiration till något inlägg. Här sitter jag i alla fall nu, och Vickan och cao fick mig sugen på choklad, så jag har en stor bit block choklad vid min sida. Jag har även återupptäckt BwO. Visst, så bra är det inte, men vissa låtar funkar ändå bra som att fylla ut tid med, och det är schlager så det skriker om det, så låtarna sitter ju efter ett par gånger.

Och hur lyckas man ramla tre gånger på en dag när man åker skidor? Det var inte ens i backen, det var i liftkön och jag korsade skidorna och föll pladask. Folk runt omkring mi9g verkade tro att jag aldrig stått på ett par skidor innan. Pinsamt, javisst.

Och nu känner jag att jag bara skriver för att undvika alla SO-arbetena.

Tack för att du läser i alla fall.