En händig man (med huvudvärk)

I går kväll satt jag och klagade på att jag hade så mycket skolarbete, och Vickan rådde mig att stressa ner och ta det lugnt. Även om det inte var planerat så, så blev det ändå inget skolarbete i dag, och det är jag glad över.

I morse vaknade jag med förkylning of doom och kunde knappt prata. Bra början på dagen. Jippi. Skolan gick snabbt, och på franskan såg vi en film med Audrey T... (Amelie från Montmarte, Tillsammans är vi mindre ensamma) och den var jättefin. Fast jag hade en massa huvuden framför mig så jag såg inte texten, men jag lyssnade på det fina talet jag inte fattade någonting av (inte koncentrerad säger vi) och såg en massa fina rörliga bilder. Dagen fortsatte, och jag känner att jag har hunnit med mycket i dag, och mellan alla saker hann jag med att nysa femtioelva gånger. Bra.

När man sedan ska tio i åtta ta en huvudvärkstablett i medecinskåpet, så knuffar man ner hostmedecinen och flaskan splittras i en triljon bitar. What a Wonderful Day, liksom. På med träskor (akta fötter för skärvor), hämta dammsugare, torka av bänkar med trasa, rulla i hop matta som blev äcklig efter att jag gått med hostmedecin-skor på, och sedan våttorka golvet. Inte precis vad man hade tänktr sig när man öppnar den lilla dörren till skåpet, men man kände sig händig efteråt, och fortfarande har jag ännu inte tagit tabletten. Dåligt.

I morgon blir det att infira våren som en sann Göteborgare på Cortégen med vännerna. 100 års jubileum och allt, jag tror att paraden kommer bli awesome. Sen även ut till sjöss i helgen, vilket blir mysigt.

Keep in Touch!