Julen är högtiden då man ska glädjas, ge uppskattning till varandra och leva i frid, men många gör inte det. Det finns folk som Ebenizer Scrooge som är svinrika, men sitter ensam på julafton, eller att ens föräldrar missbrukar och slår dem. Julen ska vara en högtid att längta efter, men många önskar bara att den snart ska vara över.
När man är liten innebär julen att släkten samlas, att tomten kommer och att man får det man skrivit på önskelistan, men hur blir det när man är äldre?
December är en av våra längsta månader, men ändå känns den så kort. Föräldrar springer den 23:e för att köpa julklappar åt sina barn och innan julafton ska man ha hunnit slänga julkort på brevlådan, sett barnets lucia-uppträdande i skolan, klä granen, julpynta, ljus i träden, glöggfest hos grannen.... Julen är en stressad högtid, men alla känner att det varit värt det när man sitter i soffan brevid nära och kära och väntar på att Kalle Anka ska börja så att man sedan kan äta julbord och få klappar av pappa utklädd i en röd morgonrock och lösskägg.
Som liten så blev jag varje jul julsjuk (är så peppad inför julen att jag får feber lagom till julafton) eller i alla fall så peppad att föräldrarna mina fick säga åt mig att lugna ner mig när jag sprang genom huset och sjöng julsånger. I år har inte ens en minsta julstämning infunnit sig än. Visst att jag fått lite små glimtar och att julen är mysig, men inte den där riktiga känslan. Beror det på att jag äntligen har insett att ge julklappar är minst lika kul och att jag faktiskt tagit större ansvar. Sen att julen varit sen i detta huset och att de jobbat hela tiden och att jag inte vart på någon julfest kan också var felet. Eller felet, är det fel att inte ha julkänslor?
Många säger att julen är överskattad. Visst, det är den ibland, men lev med det och du upptäcker hur mysigt det är under allt det överskattade. Ät din chokladkalender och frossa i pepparkakor, julen kommer bara en gång om året tack och lov!
Jag förstår precis hur du känner. JAg vaknade imorse och tänkte "jahapp, en jul utan julkänslor. Yippie" Men när jag senare stod nere vid vägen för att lämna av julias julklapp så såg jag några ensamma snöflingor singla likt papperssvalor ner mot marken och då blev det för mycket. jag insåg att jag äntligen kunde andas ut. mina känslor svämmade över när jag tänkte på hur mycket jag egentligen hade att tänka över och hur mycket och många jag saknade. så jag stod alltså och grät där när julia kom med sin fina present till mig. men det gick bra, hon såg att det på något vis var lyckotårar. för även om många tårar var för att jag saknade så många så var det också lyckotårar för att jag äntligen kunde få vila. det var otroligt härligt och kan nog vara ett av mina bästa julminnen hittils.
SvaraRaderasaknar ihjäl mig efter dig. räkna med att flera av tårarna kom med dig i åtanke. måste få träffa dig snart.
kramar<3
johanna
Jag tror julkänslorna helt enkelt försvinner med åren. Jag har inte haft någon riktig julkänsla på flera år nu. Man tänker "Oj, i övermorgon är det julafton!". Sen när den dagen varit, och tagit slut, tänker man "Jaha. Så var ännu en jul över". Men man är egentligen inte varken ledsen eller glad över det. Det är mest konstaterande. Julen har varit, den var helt okej, nu är den slut. Okej.
SvaraRaderaOch inte blir det bättre för att halva släkten inte kunde komma så det slutar med att man bara firar med familjen och farmor.
Men en rosa iPod nano gjorde det hela lite roligare i alla fall. Och min syster.
Aja. Nu är julen slut. Igen. Sånt är livet.
God jul!