Min första tanke var att en människa är ett misstag. Om du får ett barn så stoppas därmed ditt liv fram tills barnet kan klara sig själv. Du har hand om en annan människa, du kan inte bara rusa iväg. Vilket ibland kan vara svårt, man vill ju ha ett eget liv och inte alltid ha en liten unge i knät, eller? Vem vet, vissa kanske vill det, jag vet inte vad jag vill. Jag får se hur det blir.
Fast en människa är också det störta som finns. Att få ett barn är det största d kan göra här i livet enligt vissa, för våran art har ett enda stort mål, att fortplanta sig. Det målet klarar du av om du får ett barn, men är alla som inte får barn värdelösa då?
En människa kan vara en sårbar varelse som har ett liv. Det är lika svårt för ett nyfött barn att ta sitt första andetag som det är att lyfta 100 kg. Men ändå kan ett liv, en människa, släckas så lätt av lite plåtgrejer som vi kallar granater och gevär.
För att vara mänsklig, en människa, måste man ha förmågan att älska säger vissa. Att det är en skymf att födas utan förmågan att älska tycker andra. Är förmågan att älska så viktig att man väljer vilka man ska älska efter deras förmåga att älska tillbaka? Såklart att jag inte hade klarat av att ha kompisar som inte älskade mig tillbaka, men man kanske kan ge de som inte kan älska en chans att lära sig?
En människa är något i alla fall, vad vet jag inte, det beror på vad en människa klassas som. Jag kommer inte bli klokare av alla funderingar, så jag frågar dig, vad är en människa? Är det ett annat ord för gurka, en förvuxen apa, ett föremål att älska eller en individ?
Ge mig svar snälla du. Om tre dagar firar bloggen 1 månad.
"Atra esterni ono thelduin - Må lyckan råda över dig"
Det där med att älska fick mig att reagera lite. Älskade Hitler? Älskade annan mäktig man som dödade flera tusen?
SvaraRaderaAlla måste nog få känna att dem älskar någon, eller något. Jag föredrar något! Älska harry potter, älska twilight, älska havet... det är enklare än att älska en annan människa. :)
En människa är du och jag. Vi pratar om våran egna ras här. Vad ser du om du kollar lite extra på människan och samhället den lever i?
Vi vill skapa någon eller något, älska, synas, leva. Aldrig är vi nöjda med det vi har, bil efter bil, mobil efter mobil. Snart kan vi alla äga ett eget rymdskepp.
Sjölejon och delfiner är MINST lika smarta som oss men dem har inte byggt upp ett undervattenssamhälle som vi har. Dem har inte kroppen som vi har. Människan har en kropp som kan skapa, armar och ben som kan hjälpa till. Sjölejon har munnen som dem han flytta saker med, men vänta du bara. Apan förändrades och fick våran kroppsbyggnad.
När människan inte lägre finns kvar kommer ett vattenfolk skapas - släktet från sjölejon, med armar och smart hjärna kunna skapa ett boende under vattnet. Dem kommer kunna ta sig upp på land och studera ruinerna från oss. oj, vilken tanke det blev nu då. Detta måste jag blogga vidare om någon gång. :DD
Jag har samma läxa som din vän och har hjärnsläpp. När jag börjar tänka på vad en människa är kommer jag bara in på en massa andra saker. Btw, hur mycket är 200 ord?
SvaraRaderaMänniskan i sig är väll jag vet inte de känns som om de är en själ instängd i en kropp instängd i ett fängelse ^^
SvaraRaderaSmå barn kan va gosiga och jag kom på att när min minsta bror får barn kommer dom att få två sjuka farbröder xD på tal om ingenting
En människa är... en själ, som sitter i en viss kropp som ser ut som det vi kallar "människor". Det är vad jag tror, men det är bara för att jag tror att vi alla är en bunt själar, inte kroppar. Så ja, vi har själar, djuren har själar. Kanske har växterna en sorts själar också, vem vet ^^
SvaraRaderaSå en människa är en själ. Varken mer eller mindre :)
En människa är inte bara instinkter utan även samveten, val, åsikter och som sagt, förmågan att älska och åstadkomma någonting (inte nödvändigtvis uppfostra barn)
SvaraRaderaDet är mer eller mindre mina tankar om vad människan är utan att krångla till det hela.